Sven Reichmann är en kunnig, engagerad och intressant förkunnare och författare. I Petrus av den 2 november skriver han frejdigt om att de gammaltestamentliga löftena till judarna ska uppfyllas politiskt och geografiskt.Jag hör till dem som tror att frälsningen och framtidscenariet är av större dimensioner.Reichmann bemöter och avfärdar den så kallade ersättningsteologin, det vill säga att den nytestamentliga församlingen ersätter det gamla förbundsfolket och övertar löftena. Jag tror att den tar fel på många punkter, och konsekvenserna av den har varit förfärande.Vad jag vill lyfta fram kallar jag fullbordansteologi. I den är Guds Messias, Kristus, huvudpersonen. Han träder in i vår värld enligt vad Mose och alla profeterna förutsagt (Luk 24:27). Han förklarar och förtydligar Guds vilja, som i Gamla testamentet bland annat uttryckts i Mose lag (Matt 5–7). Han förkunnar ”rätten för folken” (Matt 12:18–21) i enlighet med profeternas ord.Reichmann nämner om Hesekiels detaljrika profetior. Hesekiel talar bland annat om ett nytt tempel och återupprättad offertjänst. Enligt Johannes evangelium går Jesus i början av sin förkunnargärning till templet i Jerusalem och renar det. Uppretade judar konfronterar Jesus: Visa oss ett tecken som bevis på att du har rätt att göra så här! Jesus svar är märkligt och rymmer en stor hemlighet: Riv ned detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar (Joh 2:19). Detta uttalande blev en av anklagelsepunkterna mot honom när han dömdes till att korsfästas.Vad Jesus säger kan ju inte tolkas på annat sätt än att han vid sin uppståndelse blir det nya, sanna templet. Det är omöjligt att ta Nya testamentet på allvar om man tänker sig att Messias bokstavligt ska finnas med vid uppfyllelsen av Hesekiel 43 – där talas ju om syndoffer. Läs Hebréerbrevet om det fullkomliga templet och det fullkomliga och slutgiltiga syndoffret !Aposteln Paulus utvecklar ”tempeltanken” på ett intressant sätt. Försonade med Gud genom Jesu offerdöd fogas både judar och hedningar in i ett nytt, heligt tempel (Ef 2:14–22). Observera – det har ”apostlarna och profeterna till grund”. När allt fullbordas och skapas nytt ska det inte finnas något tempel (Upp 21:22).Så till Reichmanns huvudfråga: Har inte judarna konkret lovats ett land med geografiska gränser och en politisk särställning i världen? Jovisst, det står ju där i svart på vitt. Men jag ser en uppfyllelse som är större än vad som kunde beskrivas inom gammaltestamentliga referensramar.Guds son, Messias, Jesus av Nasaret, föds in i mänskligheten för att bära och ta bort världens synd. Dock är Jesus trogen sin kallelse att gå till ”de förlorade fåren av Israels hus” (Matt 15:24). Oförtröttlig gick Jesus från stad till stad och från by till by och förkunnade Guds rike.Det judiska folket hade företräde och var enormt privilegierade under hela Jesu liv på jorden på grund av alla löften (Rom 9:4–5). Judarnas förtur fortsätter efter Jesu uppståndelse. Den heliga Anden utgjuts över judiska troende. Proselyter från andra folk finns i marginalen (Apg 2:5–11). Den första kristna församlingen med gudsrikes innersta väsen och avsikt i praktisk funktion växer fram i Jerusalem, templets stad. Och templet blir en mötesplats för bön, undervisning och gemenskap. Hur lång tid det förflyter mellan pingstdagen och kallelsen till Petrus att gå till den romerske officeren Cornelius i Cesarea vet vi inte. Men nu uppenbaras Guds stora frälsningstanke tydligt och klart. Inspirerad av Anden uttrycker Petrus saken i Apg 10:34–43. Notera särskilt den sista versen som anknyter till ”alla profeterna” och ”var och en”.Det är helt klart att troende judar är de första som inympats i ”olivträdet”. Det ”äkta olivträdet” kan omöjligen vara det gamla förbundet, som Reichmann påstår, utan Jesus Kristus, ”telningen”, ”det friska rotskottet” – och ytterst Gud Fadern, som till slut blir ”allt överallt” (1 Kor 15:28).Utrymmet tillåter inte ytterligare kommentarer. Anledningen till min reaktion är att jag tror det är mycket farligt att alltför konkret tolka in de politiska händelserna i Israel och Mellanöstern i frälsningshistorien. Förvisso kommer vi att få se viktiga och märkliga skeenden, som förebådats av profeterna. Men det viktigaste för oss som sätter vårt hopp till Messias/Kristus, vare sig vi är troende judar eller hedningar, är att vi har blicken fäst vid honom. Han är ”trons fullkomnare” (Hebr 12:2). I honom sammanfattas allt (Ef 1:5–14).Vi har också fått ett heligt uppdrag. Det uttalades först till judar, men gäller Kristi lärjungar under hela tidsåldern fram till Jesu återkomst i härlighet (Apg 1:6–8, Matt 28:18–20).
