Fackföreningsrörelsen har länge kämpat i motvind.
Men it-krasch och osäkrare tider verkar sätta lite nytt liv i annars ganska dästa och ofta självgoda organisationer. Fackens makt har under lång tid mera byggt på laglig rätt än på medlemstryck underifrån.Det är bra om facket börjar värva medlemmar igen och därmed söker sig tillbaka till sina rötter, att med medlemskrav underifrån påverka arbetsvillkoren i bred mening. Vad människor saknar i dag är just makt över sin egen situation på arbetsplatsen, känsla av att någon för deras talan, att någon lyssnar. Om de skulle våga tala!Därför är det också bra om de samlade facken, bland annnat TCO, SACO, PTK, lite uppkäftigt låter publicera sig i en annonsbilaga till Aftonbladet, så som skedde härom söndagen. Det handlade inte om en fristående journalistisk produkt, utan om en ”propagandabilaga för facket” utformad som annons av lobbyföretaget Provisa Information AB. I denna bilaga ansågs en intervju med komikern Peter Wahlbeck platsa som ”lite lättare material” som beställaren inte behövde ta ansvar för.Det var den intervjun jag kritiserade. Både den historielösa flörten med andligheten i tiden genom att välja att lyfta fram en scharlatanprofet som Martinus och dessutom den fullkomligt förvirrade ”kosmiska kommunism” som Peter Wahlbeck sedan ger uttryck för i intervjun. Kan verkligen de svenska samlade facken stå bakom detta?
Det kunde de inte, svarar TCO:s Sture Nordh
på debattplats i dagens tidning. Men han blandar bort sitt ansvar genom att hänvisa till journalistisk självständighet. Bilagan var ingen ”självständig tidning”. Det var en annons, beställd av facken för att ge en bild av facken. Slutsatsen är att det handlar om en grundlig fadäs. Jag tycker mig också kunna utläsa visst självkritisk obehag hos Sture Nordh.Men frågan stannar inte där och är inte en konflikt mellan mig och Peter Wahlbeck personligen. Han får gärna flumma på för mig. Det handlar i stället om vem fackliga ledare lyssnar på i dag, och om hur fackets ledare samlar intryck för kunna dra sina slutsatser.Annonsbilagan drar rätt slutsats, att andligheten har kommit tillbaka. Det borde då leda facket till funderingar kring sina egna rötter och sin historia. Sture Nordh har varit okonventionell förr i sina allianser.Kanske vore det dags för ett möte med några av dagens frikyrkoledare på temat: ”Facket, folkrörelserna och andligheten”. Sten-Gunnar Hedin i pingströrelsen, Lennart Hambre från Nybygget och Anders Bengtsson i Svenska Alliansmissionen är alla kloka och leder samhällsansvariga och svagt växande rörelser. Alla dessutom med rötter i samma folkrörelsehistoria som facket. Dessutom har de kvar sina visioner om att när många enskilda eldsjälar vill samma sak då kan mycket hända. Ta fram almanackan, Sture Nordh, och pricka in en dag. Behöver ni en samtalsledare ställer jag gärna upp. Ideellt!
