I en insändare (16/7) reagerade Henrik Karlsson på att jag i en intervju (Nya Dagen 10/7) menat att ”odjurets märke” i Upp 13:16–17 sannolikt bör tolkas symboliskt. Karlsson menade att en sådan tolkning är ett uttryck för en rädsla för att inte våga vara tydlig och för en avsaknad av tro på Bibelns tillförlitlighet.Jag har egentligen inget behov att försvara min tolkning av ”odjurets märke” eller att gå i polemik med Henrik Karlsson, men jag välkomnar gärna en diskussion i såväl sakfrågan som den vidare – och svårare – frågan om hur vi läser och tolkar Uppenbarelsebokens texter.Det första jag vill klargöra är att en symbolisk tolkning av en bibeltext inte självklart är detsamma som ett ifrågasättande av Bibelns tillförlitlighet. Det finns inget givet samband mellan en bokstavlig och bibeltrogen tolkning; det är en missuppfattning att en bokstavlig texttolkning nödvändigtvis skulle vittna om en större bibeltro.Det är ju knappast ett uttryck för bibeltro att tolka beskrivningarna av, till exempel, bruden i Höga Visan bokstavligt: ”som Davids torn är din hals” eller ”dina bröst är som två hjortkalvar” (4:4–5). Här blir givetvis en bokstavlig tolkning helt absurd och missvisande.Den avgörande frågan är alltså inte om vi tolkar Bibeln så bokstavligt som möjligt, utan om vi tolkar den så texttroget som möjligt. Bibeltrogen texttolkning handlar framför allt om att tolka en text i enlighet med dess litterära genre och mot bakgrund av dess historiska och litterära sammanhang.Uppenbarelsebokens litterära genre är typisk så kallad apokalyptik. Vi känner till många andra apokalyptiska texter, såväl judiska som kristna, från cirka 200 f Kr– 200 e Kr. Utmärkande för denna typ av litteratur – som ofta brukar benämnas för ”kristidslitteratur” då den är tillkommen under perioder av kris och förföljelse av de troende – är inte minst dess symboliska karaktär. Här finner vi ett språk och budskap som är mer eller mindre ”kodat” av bilder, symboler, siffror, personer och djur (jag har mer utförligt behandlat detta i kapitel 3 av min bok, ”Lammet och odjuret: en guide till Uppenbarelseboken” Libris, 1997).Uppenbarelseboken innehåller många exempel på detta: Kristus gestaltas av ett lamm; Satan av en drake; församlingen av lampställ; Rom, kejsarna och det antikristliga samhället av ett odjur och en sköka, etcetera. Uppenbarelsebokens författare tycks medvetet klä sitt budskap i symboler och siffror.Vad gäller tolkningen av ”odjurets märke” finns det ett antal faktorer i bibeltexten som anger dess symboliska användning. För det första, och som jag angav i intervjun, skapas en kontrast i Upp 13–14 mellan de som bär ”odjurets märke” på högra handen eller pannan och de som har lammets ”namn och hans faders namn skrivet på pannan” (14:1).Poängen här är inte att det skulle stå ”Jesus” eller ”Gud” i pannan på dem som följer lammet, utan att namnet markerar deras tillhörighet. I det antika samhället var det inte ovanligt att en slavägares namn tatuerades in på slaven, gärna på handen eller pannan.För det andra är bilden av ett märke på handen eller pannan hämtad från 2 Mos 13:9, där israeliterna uppmanas att inskärpa för sina barn varför de ska fira påskhögtiden: ”Som ett märke på handen och ett tecken på pannan skall detta påminna dig om att Herren förde dig ut ur Egypten med sin starka hand” (jfr 2 Mos 13:16;5 Mos 6:8; 11:18). Budskapet är inte att israeliterna bokstavligen ska skriva något på handen eller pannan, utan att det årliga firandet av påskhögtiden skulle påminna israeliterna om folkets tillhörighet och vad de en gång varit med om.För det tredje är hela Upp 13 genomsyrat av symboler. Här möter vi två odjur som vill kontrollera världens invånare genom ett politiskt och ekonomiskt system. Det första odjuret kodas med hjälp av Dan 7 (Upp 13:1–4), något som Johannes läsare med största sannolikhet förknippade med Rom och de romerska kejsarna. På odjurets huvuden finns hädiska namn skrivna, ett symboliskt uttryck för hur denna gestalt häver sig upp mot Gud själv.Det andra odjuret fungerar som någon slags ”propagandaminister” till det första odjuret och söker med alla till buds stående medel att få folken att tillbe det första odjuret. Under Johannes samtid fanns det en väl utvecklad kult till Rom och kejsarna som ombesörjde denna uppgift.För det fjärde, att något tolkas symboliskt innebär inte att något inte kommer att inträffa. Min poäng är att jag inte tror att det är textens detaljer, i det här fallet märket på handen eller pannan, som utgör budskapet utan den mer övergripande frågan som ställs i texten.”Odjuret märke” används i Upp 13 för att visa att Rom iklätt sig en antikristlig roll och gör anspråk på folken och dess tillbedjan. Johannes vill varna sina läsare för den demoniska verklighet som står bakom detta odjur. Den grundläggande frågan som ställs är ”Vems märke står skrivet på dig?”; ”Tillhör du lammet eller odjuret?”Detta budskap var relevant för Johannes samtid, likväl som det är relevant för kristna i dag. Upp 13 utmanar oss som kyrka att med trohet och tydlighet leva profetiskt, att identifiera och utmana vår tids odjur och att våga göra upp med alla falska makters anspråk till ägande av våra liv.Jag tror att vi kommer att lura oss själva om vi enbart stirrar oss blinda på ett eventuellt märke i framtiden. Min förhoppning är att vi kristna inte vaknar upp först den dag när det blir frågan om ett eventuellt mikrochip inopererat under huden, vilket ju i sig självt inte behöver innebära något ont, utan att vi i dag och för all framtid förmår läsa och avslöja vår egen samtid med dess materialistiska och kapitalistiska samhällssystem lika profetiskt och skarpt som Johannes gjorde.Ett av våra största problem i läsningen av Uppenbarelseboken är att vi ofta utgår från att den enbart (eller till största delen) handlar om framtiden. Jag motsätter mig definitivt inte att den inte skulle ha med framtiden att göra, det visar ju inte minst Upp 19–22. Men det blir problematiskt när vi - i stället för att försöka förankra de texter som vi inte begriper i Johannes samtid eller i de texter som han använde sig av (Uppenbarelseboken innehåller närmare 400 anspelningar på gammaltestamentliga texter) – så hänskjuter det vi inte begriper i Uppenbarelseboken till framtiden.Problemet med en sådan läsning är att den lätt blir spekulativ och att vi allt som oftast blir utlämnade till rena gissningar. Detta är inte minst alla de otaliga teorier och vilda spekulationer om ”odjurets märke” som cirkulerat under kyrkans historia ett uttryck för!Jag menar alltså inte att det inte skulle finnas profetiska eller framtida förutsägelser i Uppenbarelseboken. Det är jag övertygad om att det gör. Men jag efterlyser en större känslighet i tolkningen av Uppenbarelsebokens svåra texter. Och något mer av ödmjukhet och mindre av vilda gissningar.
