nnStefan Swärd skriver i en debattartikel i Nya Dagen 25 april att ”en förtryckande diktaturs fall bör orsaka glädje i kyrkorna”. Snarare borde vi kristna och kyrkor utropa ”Herre förbarma dig”, eftersom kriget kom. Ingen kan – vad jag ser – vinna ett krig. Det är märkligt att ordföranden för Evangeliska Frikyrkan skriver om kriget och freden med ett så begränsat perspektiv.nnDet som är anmärkningsvärt i Swärds analys är att han jämför kyrkan med politiska partiers perspektiv och ställningstagande. Kyrkan har unika motiv från helt andra utgångspunkter än politiska partier. Swärd frågar efter vilka alternativ kyrkan har till krig som medel för freden – men verkar inte själv utifrån Irakkrisen förespråka något annat alternativ än militärt angrep.Det är förvånande att det i Swärds analys helt saknas motiv från den kristna tron och evangeliernas Jesus. Har inte just kyrkan sitt starkaste motiv där, vilket går tvärs emot våld och krig som medel för fred och trygghet?Frågan är givetvis inte enkel – om krig ytterst var rättfärdigt mot exempelvis Saddam Hussein och Adolf Hitler. nnUnder vintern har det i Nya Dagen och Svenska Dagbladet pågått en intensiv debatt omkring kristna trosdogmer som till exempel jungfrufödelsen och vem Kristus är. Men borde det inte finnas samma glöd och engagemang för freden och världens rättvisefrågor?Många av debattörerna som har varit kritiska till ärkebiskop Hammars teologi (vilket bör diskuteras) borde utifrån sin så kallade bibeltrogna grundsyn lika starkt driva ett fredsengagemang som står i samsyn med Bergspredikans Jesus och alla dem som i kyrkans långa historia levt och verkat för detta. Var finns den konsekventa hållning som inkluderar både kristna trosdogmer och ett samhällsengagemang för fred?nnSwärd frågar efter kyrkans alternativ till militära ingrepp. En märklig fråga då han borde kunna se hela Irakkrisen i ett mycket längre perspektiv. Det går inte att på ett enkelt sätt få svar på frågan om det var rätt att med krig störta S Husseins förtryckarvälde – om man inte ser det i ett historisk perspektiv.Vi måste gå minst 20 år tillbaka för att få ett rimligt perspektiv på frågan om kriget var nödvändighet. Under 1980-talet var det otvetydigt så att flera USA-regimer rustade upp Irak och gav S. Hussein ett allt kraftfullare stöd under kriget mot Iran. Militära kunskaper och resurser exporterades så att Irak kunde konstruera och bygga upp sina massförstörelsevapen som biologiska och kemiska stridsmedel, vilka användes mot Iran och kurderna. Ett viktigt undantag utgjorde Jimmy Carter som förhindrade den formen av vapenexport. När sedan Saddam Hussein blev för mäktig och farlig var man tvungen att tillintetgöra honom. Vilken dubbelmoral!USA och västvärlden kunde rimligtvis sedan 1980-talet ha gjort andra mera positiva vägval i relation till Irak och dess förtryckarregim.Vad hade till exempel hänt om USA hade använt de 70 miljarder, som Irakkriget beräknas kosta samt övriga miljarder som satsats på krigsexporten till Irak under de senaste 25 åren, till bistånd och stöd för demokratiutveckling i Irak? Kunde kyrkorna i världen ha gett ett mera aktivt bistånd och stöd? Det är klart att det fanns andra alternativ!Det finns många goda exempel på hur människor och folk rest sig för att ”krossa förtrycket”. Nelson Mandelas seger för Sydafrikas folk är ett exempel liksom den demokratiska utvecklingen i Tjeckien, vilket skedde utan krig och våld!Många ställer frågan om vad som hade hänt om inte de allierade hade satt in vapenmakt mot Hitler? Även här behöver vi ett bredare och djupare perspektiv på frågan. Kom ihåg att Hitler valdes på ett demokratiskt sätt, kanske kunde det ha förhindrats. nnVad hade hänt om Europas kyrkor under 1920- och 30-talen varit en aktiv samhällskraft och avslöjat ondska och orättfärdighet i samhället?Evangeliernas Jesus är berättelsen om Honom som en enda stor kamp mot kriget innan det bryter ut. Det är kriget före kriget som har sin grund i människors hunger, fattigdom lidande förtryck och bristande människovärde. Enligt Amos och Jesaja finns det ingen möjlighet att undgå det slutliga kriget om inte ”kriget” mot de fattiga och förtryckta upphör. Därför ställer Amos sitt folk inför alternativet ”utjämning eller utplåning” och Jesaja kallar folkets ledare bort från alla militära allianser till Guds ”shalombygge” (H Månsus i boken ”Shalom Jord”).Jesu fredsbudskap måste vara det yttersta motivet när Swärd tillsammans med oss andra försöker se på Irakkriget i relation till kyrkans uppdrag. Det innebär ett offer – vilket utgör den verkliga ”maktens språk”! Påskens perspektiv saknas helt i Swärds diskussion vilket jag tycker är bekymmersamt.nnVi behöver en kristen mobilisering på djupet som utgår ifrån övertygelsen att tron på Kristi person och liv är oskiljaktigt förenad med ett liv för fred genom icke-våld. Förböner behövs men också en tydlig samhällskritik, allt i enlighet med profetens Amos budskap.
