Det känns, trots allt, befriande att Stanley Sjöberg i Dagen den 14 maj vågar påtala att ”hotet om att bli kvarlämnad tillhörde varje appell i dåtidens laddade väckelsemöten”.Äntligen, skulle man vilja utropa! Skrämselhicka var allt för ofta medel och metod under så kallade ”eftermöten”. Krigets åskor skulle mullra och ju vådligare världshändelser talare mäktade relatera till desto tydligare ansågs man kunna visa att ”dagen var nära”.Jo, jag har mycket stor respekt för engagerade förkunnares heta vilja att evangelisera, och vi är alla barn av vår tid och vår miljö. Men det är omöjligt för mig att få ihop begreppet ”evangelium” med allsköns mer eller mindre hopsnickrad förkunnelse om ve och fasa. Är månne inte evangelium och skrämsel ganska oförenliga begrepp?Ofantligt tacksam är jag för att vår pappa, pingstpredikanten Robert Svensson, såvitt jag kan erinra mig eller hörde, inte sysslade med att räkna ”årsveckor” eller att reda ut den eskatologiska kronologin och därmed skapa ängslan. Jag är heller inte säker på att jag hade bevarat tron – det käraste jag äger – om pappa i likhet med rader av besökande predikanter pekat ut Antikrist efter Antikrist och varit mer mån om att utmåla ”världens synd” än att peka på Lammet, som tar bort den.Och eskatologiförkunnarna ansågs ju rent av lite mer bibliskt bevandrade, än de vanliga predikanterna som koncentrerade sig på att tala om förlåtelse och försoningsverket på Golgata.Det existerar visst, tror jag, en risk för att ondskan negligeras, att vi försöker förneka att det i varje människas sinne finns en bottensats som kan komma att röras upp till ytan och inte kunna kontrolleras av samvete och moralisk insikt. Men kristendomens budskap, evangeliet, kan inte få, utifrån mitt enkla sätt att förstå, på något sätt överskuggas av rädsla eller ångest. Gud sände ju sin Son i världen för att rädda den.Och jag begriper därför inte varför så många som givit sig hän åt att delta i räddningsarbetet ska vara så fixerade vid att uppmärksamma oss på alla ondskans pyromaner och allsköns framtidspessimism.(Och inte blir man precis hugsvalad av en seg och utdragen kamp mellan samfundsivrare och icke-samfundsivrare.)Under gånget decennium och mer därtill har jag fått hundratals brev och mejl och telefonsamtal från medmänniskor som fördömt – just fördömt – och utifrån bibelord utan minska tvekan eller reservation gjort EU till Antikrists rike och bastioner. Personligen tycker jag att det är mer än förbluffande att predikanter och pastorer stillatigande och väl därmed sanktionerande låtit alla dessa bibeltolkare agera och husera i det närmaste helt ostörda.Det verkar inte sällan som om världsbilden för delar av svensk kristenhet är så gammaldags romersk att man bortser ifrån att latinamerikanen eller kinesen eller papuanen lever utanför de geografiska gränser som kejsar Augustus huserade inom. Nog kan det vara väl mycket begärt att icke-europeiska medborgare ska leva i föreställningen att Bibeln nästan är skriven enbart för det gamla nationalstatsindelade Europa, med konstlade och ofta provisoriska gränsdragningar?Absolut! All respekt ska visas de som ogillar EU som samarbetsform och som inte tror på Europa som ett gemensamt valutaområde. Respekten fordrar förstås att man redovisar hur samarbetet ska konstitueras om man säger nej till EU.Att vår verklighet fordrar samförstånd och ett mått av överstatlighet, om vi vill ta itu med framtida problem, det kan ingen förneka.Arbete för fred, kan såvitt jag förstår, inte särskiljas från Guds vilja att rädda världen. Och samarbete och samförstånd kan knappast heller betecknas som särskilt ogudaktigt, om det ställs mot de i vår historia ständigt återkommande konflikterna och krigen, ofta förorsakade av nationell egoism och brist på den ömsesidighet och förståelse som gemenskap brukar kunna främja.Stanley Sjöberg kan gott ta några steg till och inte stanna vid sitt påpekande i Dagen. Det kristna budskapet är förlåtelse, ljus och värme, eller hur? Personligen försöker jag ty mig till att ”så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd” och att Gud är sol och ljus och att inget mörker finns i honom.
