Ska det bli en radikal konfrontation i den svenska kristenheten mellan fundamentalism och extrem liberalism? Och är det meningen att landets kristna ska tvingas till ett ställningstagande mellan dessa två ytterligheter? I en sådan strid kan inte den katolska kyrkan delta. Katolsk bibelsyn skiljer sig nämligen så starkt från båda dessa att de inte kan identifiera sig med någondera parten. Här ett försök att klargöra den katolska hållningen.
Det centrala i den katolska kyrkan är tron på Jesus Kristus, att han är både Gud och människa, och att han genom sitt liv, sin död och sin uppståndelse har förändrat hela mänsklighetens situation. Det är han och inte Bibeln som är trons centrum.
Jesus efterlämnade aldrig någon skriven bok. Däremot samlade han en skara lärjungar som trodde på honom. Som hans apostlar förde de hans evangelium ut över världen och grundade hans kyrka som är en nära gemenskap med honom i liv och död. Nya testamentet är vittnesbördet om detta från de första generationerna av lärjungar och ger ständigt ny inspiration åt kyrkans liv.
Det är kyrkan, den levande gemenskapen, som är bärare av evangeliet. I tveksamma fall frågar man inte: ”vad står det i Bibeln?” utan ”vad är kyrkans lära?” Och kyrkan är här inte bara påven och biskoparna utan det samlade trosmedvetandet hos hela Guds folk under Andens ledning.
Hur är det då med Gamla testamentet? Under andra århundradet fanns de som ville förvisa det helt och hållet till skräpkammaren. Vad skall vi ha det till när vi har Jesus och evangelierna? Mest bekant var skeppsredaren Markion som drog en skarp linje mellan Gamla testamentets grymme despot till gud och Jesu kärleksrike fader. Men detta vägrade kyrkan att acceptera.
Gamla testamentet i dess helhet vittnar om Kristus. I sina många olika former lär det oss om Israels, Guds eget folks, religiösa erfarenheter tills tiden kom då Gud skulle bli helt uppenbarad. ”Det nya testamentet ligger dolt i det gamla”, skrev Augustinus, ”det gamla uppenbaras i det nya”. Den dialektiken sätter ständigt sin prägel på katolsk teologi, och Gamla testamentet används ständigt i kyrkans dagliga gudstjänst.
Kyrkan har i praktiken alltid läst Gamla testamentet i urval. Psaltaren och profeterna spelar till exempel en mycket större roll i förkunnelse och gudstjänst än delar av Moseböckerna eller de historiska böckerna. Men det är kyrkans tolkning av Bibeln som gäller, inte de enskilda läsarnas. Kyrkan har aldrig valt bort några stycken ur den utan har gått motsatt väg. Efter hand har den hämtat fram det värdefulla som den funnit i Bibeln och låtit sig inspireras av det. Enligt katolsk tro har Bibeln sin funktion i kyrkan, men kyrkan förfogar inte över Bibeln och har ingen rätt att döma över den.
Till skräpkammaren förvisar kyrkan däremot de åskådningar som strider mot kyrkans lära och som ytterst fjärmar människor från Kristus. I dagens dialog med andra kristna – en dialog som nu tycks ha hamnat i en kris – är det viktiga att vi skall kunna förenas i tron på en och samme Herre.
En hjälp att förstå hur den katolska kyrkan tänker i sådana frågor kan man få i Olivier Cléments bok ”Källor” (Artos 2004), med citat från kristna författare under de första 500 åren av kyrkans historia.
