Det råder en
andlig och teologisk förvirring inom kristenheten. Orsaken är en pågående integrering av två oförenliga religiösa system, judisk-kristen monoteism och indisk-hellenistisk panteism. Det handlar om religion som uppenbarelse eller metod.Abrahams, Isaks och Jakobs Gud är en kommunicerande Gud, som i historien, tydligt och klart, uppenbarat sig själv och sin vilja för enkla människor i ord, skrift och handling. Den fulla uppenbarelsen var Jesus Kristus, Ordet som blev kött.Efter honom skulle Anden hjälpa enkla lärjungar att fortsätta verket, i ord och handling. Alla skulle få en chans att höra och ta emot det livsviktiga frälsningsbudskapet.Att Gud är treenig innebär att de tre är oskiljaktiga och alltid samverkar. Anden visar på Ordet och Fadern bekräftar Ordet med tecken och under. När Guds Ande verkar blir budskapet tydligt och Jesus viktig. Han är Guds väg till människan (Joh. 3:16).
Hinduismen kännetecknas
av ortopraxi, det vill säga ren praktik. Religion och metod är ett, och metoden är yoga. Det Jesus är i kristendomen, är yogan i hinduismen. Yogan är människans väg till gudomliggörelse genom ”en metafysisk kunskap om självets och världens panteistiska enhet i Brahman eller Atman”, för att citera Nathan Söderblom i ”Den levande Guden” (1932).Allt i yogan har en religiös betydelse, som syftar till det mystiska skådandet av Självets enhet med Alltet, Varat, det Ena, alltså en okänd och opersonlig gud bortom religionernas mångfald.Det den helige Ande är i kristendomen, är kundalinikraften, ormkraften, i hinduismen. Kroppställningarna, andningsövningarna och de monotona bönerna samverkar till att tömma medvetandet och aktivera inre energier till en fullbordad kundalinistegring, med upplysning och fullkomlig insikt (gnosis) om verklighetens beskaffenhet som följd.
För en kristen
handlar det inte om att välja bort något. Man är helt enkelt på fel väg. Detsamma gäller för transcendental meditation, zenmeditation och kristen djupmeditation. De härstammar alla från yogan och är i grund och botten ”variationer av samma grundform” (Hof och Stinissen, Meditation och mystik, 1972, s 7).En fortsatt utövning av djupmeditation i en eller annan form innebär en gradvis omprogrammering till Uphanishadernas enhetsfilosofi, som är kärnan i den universella mystiken och Oneness-rörelsen. Resultatet är förvirring.Är det en enhet genom Jesus eller kundaliniormen vi ska verka för?
