”Inte driver människor
med hinduer och muslimer lika ofta” som folk driver med kristna, påpekar Josefine Larsson - sannolikt helt verklighetstroget - på debattsidan (31/10).När jag själv (på 1940-talet!) var i Josefines ålder hade jag samma funderingar. Det kändes mycket frustrerande för mig som gymnasist, och jag ställde mig också samma frågor.Men så upptäckte jag Jesus-orden i Matt 5:11-12 och det blev en sorts aha-upplevelse, som alltsedan dess faktiskt gett mig både styrka och glädje. Det ska tydligen höra kristenlivet till att ”bära smäleken för Kristi skull”, jag tror det är Paulus som uttrycker sig så. Detta tillhör sannolikt det unika med tron på Kristus - i kontrast till tron på andra religionsstiftare.Omvänt ska man möjligen oroa sig om driften med - och i andra sammanhang förföljelsen av - kristna börjar dämpas. Jag är absolut ingen teolog, men vad säger pastorer och andra experter på kristen tro och bekännelse i denna fråga?Tack Josefine för ditt inlägg, det vittnar om en mogen lyhördhet.
