Debatt

Musiklivet i pingströrelsen håller på att utarmas

Nyligen läste vi
i Dagen om en pingstförsamlingen som fyllt 100 år. Och många andra kyrkor inom Pingst börjar bli riktigt gamla. Signifikativt för våra församlingar är att sången och musiken alltid spelat en stor roll i väckelsearbetet. Så har det varit under alla år och många vittnar om att man kommit till kyrkan för att lyssna till sångarna och på så vis blivit frälsta.
Men under de sista åren har det hänt något tragiskt med det en gång så fina musiklivet i många pingstkyrkor. Det kanske har funnits en stor strängmusik, flera körer, andra sånggrupper, musikensembler, blåsorkester. På många platser finns inget kvar av detta. Vi som är lite äldre i församlingarna saknar det enormt. Det har blivit så tomt och fattigt på gudstjänsterna.
Numera har det bildats lovsångsgrupper som sjunger i nästan alla offentliga möten. Det har alltid sjungits lovsånger vid våra sammankomster och det är ju så det ska vara. I vår sångbok Segertoner finns många härliga lovsånger men i min församling är det ytterst sällan som vi får sjunga ur den. I stället sjungs en ny typ av lovsångskörer som ofta består av upprepningar av fraser till underliga melodier och sjungs om och om igen flera gånger. Och när publiken tror att det är färdigsjunget fortsätter man med nästa kör, och nästa, och nästa. Det verkar aldrig ta slut. Under tiden ska mötesbesökarna stå upp och helst sjunga med. Och då pastorn sagt ”amen” efter sin predikan börjar man sjunga igen. Det blir så jobbigt.
Det verkar ha
blivit en trend med det myckna lovsångssjungandet och det förekommer i många kyrkor i dag. Det ska väl inte vara så att sången och musiken ska trötta ut människor utan öppna för Ordet.
Först trodde jag det var fel på mig som tänkte i de här banorna. Men så hörde jag andra säga likadant. Och medlemmar, som man aldrig trodde skulle kunna tänka så, säger: ”Varför kan vi inte få sjunga ur Segertoner till orgel i stället för så mycket underlig lovsång?” Orgeln tycks ha blivit en möbel i stället för ett musikinstrument. Det här är inget speciellt enbart för min församling. Då man träffar vänner från andra pingstförsamlingar säger de att upplever det likadant.
Det är kanske bäst
om vi pingstvänner som har kommit till åren ordnar in oss i ledet och är tysta och snälla. Predikanterna eller äldstekåren vet nog hur det ska vara. Men jag tror att om vi upplever att något är galet bör vi nog säga till än att stilla tiga. Jag skriver ju inte detta för min egen skull. Vi kommer väl inte till kyrkan för att göra ett verk inför Gud, utan för att Gud ska göra ett verk i oss.
Det vore intressant att höra andras synpunkter på detta mitt inlägg. Kanske vår nye musikkonsulent inom Pingst har någon åsikt om detta.
Fler artiklar för dig