Mikrokrediter är lika
viktiga i Sverige som i tredje världen. Mikrokrediter är ett livsvillkor för att sociala företag ska kunna utvecklas. Men bankerna vill inte ge lån. Alltså måste ideella föreningar, trossamfund och kooperativ gå samman för att garantera mikrokrediter till personer som vill starta företag där människor som står utanför arbetsmarknaden kan få sysselsättning.
Det finns ett socialt utanförskap i Sverige. Vi har ett samhälle där drygt en miljon människor är arbetslösa, sysselsatta i arbetsmarknadsåtgärder, har sjukersättning eller på annat sätt står utanför den reguljära arbetsmarknaden. Det är grupper som har mycket svårt att kunna komma tillbaka till arbete igen.
Småföretag och sociala företag spelar en mycket stor roll för dem som står utanför den vanliga arbetsmarknaden eftersom de har visat sig vara mycket framgångsrika i att skapa arbete för dessa personer. Men utanförskapet för de här stora grupperna kommer knappast att kunna brytas om inte småföretag och sociala företag, som mindre kooperativ och företag ägda av ideella föreningar och trossamfund, tillåts expandera.
Vi har också ett finansiellt utanförskap i Sverige. Ett exempel gav Dagen den 14 augusti, då tidningen uppmärksammade föreningen Nätverk för entreprenörer från etniska minoriteter (Neem). Joyce Kimwaga Lundin, som är ordförande i Neem, berättade att föreningen vill tillhandahålla mikrokrediter till kvinnor med invandrarbakgrund, eftersom de utgör en grupp som har svårt att övertyga banker om att deras affärsidéer är värda att satsa på. Neem utför ett mycket viktigt och nödvändigt arbete för dessa kvinnor.
Det finns ett socialt utanförskap i Sverige. Vi har ett samhälle där drygt en miljon människor är arbetslösa, sysselsatta i arbetsmarknadsåtgärder, har sjukersättning eller på annat sätt står utanför den reguljära arbetsmarknaden. Det är grupper som har mycket svårt att kunna komma tillbaka till arbete igen.
Småföretag och sociala företag spelar en mycket stor roll för dem som står utanför den vanliga arbetsmarknaden eftersom de har visat sig vara mycket framgångsrika i att skapa arbete för dessa personer. Men utanförskapet för de här stora grupperna kommer knappast att kunna brytas om inte småföretag och sociala företag, som mindre kooperativ och företag ägda av ideella föreningar och trossamfund, tillåts expandera.
Vi har också ett finansiellt utanförskap i Sverige. Ett exempel gav Dagen den 14 augusti, då tidningen uppmärksammade föreningen Nätverk för entreprenörer från etniska minoriteter (Neem). Joyce Kimwaga Lundin, som är ordförande i Neem, berättade att föreningen vill tillhandahålla mikrokrediter till kvinnor med invandrarbakgrund, eftersom de utgör en grupp som har svårt att övertyga banker om att deras affärsidéer är värda att satsa på. Neem utför ett mycket viktigt och nödvändigt arbete för dessa kvinnor.
Men det finns
många andra som också har svårt att få lån till sina verksamheter, framför allt inom den sociala ekonomin. Det finns cirka 6 500 ekonomiska föreningar. Nästan 25 000 företags ägs av ideella föreningar. Nära 1 000 företag har registrerade trossamfund som ägare.
Små kooperativ
eller ideella föreningar som inte äger fast egendom avvisas ofta när de vill låna pengar i banken. Även församlingar utan stora fastigheter kan få svårt att finansiera investeringar till exempel i ett äldreboende eller andra sociala verksamheter när banken inte ställer upp med pengar.
En metod för att bryta utanförskap har sina rötter i den klassiska folkrörelsemodellen att många går samman för att lösa ett problem. Den modellen tillämpar vi nu för att bryta det finansiella utanförskapet och har bildat en kreditgarantiförening för den sociala ekonomin i Stockholms län. Det finns även andra kreditgarantiföreningar i Sverige som Sveriges Kreditgarantiförening och Kreditgarantiföreningen Social ekonomi Västra Götaland. Kreditgarantiföreningarna bygger upp fonder som ersätter den säkerhet som det lilla kooperativet, den ideella föreningen eller den lilla församlingen aldrig kan ställa. Banken har då lättare att bevilja lån. En kreditgarantiförening ger borgen/säkerheter upp till 900 000 kronor per förening, men endast 60 procent av den summa föreningen vill låna.
En metod för att bryta utanförskap har sina rötter i den klassiska folkrörelsemodellen att många går samman för att lösa ett problem. Den modellen tillämpar vi nu för att bryta det finansiella utanförskapet och har bildat en kreditgarantiförening för den sociala ekonomin i Stockholms län. Det finns även andra kreditgarantiföreningar i Sverige som Sveriges Kreditgarantiförening och Kreditgarantiföreningen Social ekonomi Västra Götaland. Kreditgarantiföreningarna bygger upp fonder som ersätter den säkerhet som det lilla kooperativet, den ideella föreningen eller den lilla församlingen aldrig kan ställa. Banken har då lättare att bevilja lån. En kreditgarantiförening ger borgen/säkerheter upp till 900 000 kronor per förening, men endast 60 procent av den summa föreningen vill låna.
I Sverige har
nu ett femtiotal organisationer gått med i regionala kreditgarantiföreningar. Det är en spirande rörelse som behöver stöd.
LP-stiftelsen inom pingströrelsen är exempel på en framgångsrik missbrukarvård. Många fler liknande initiativ skulle behövas. Församlingarna kan stödja sådana initiativ genom att skapa förutsättningar för den sociala ekonomin och dess sociala företag att kunna få låna till rimliga villkor.
Därför skulle trossamfund som pingströrelsen, Svenska Missionskyrkan, Svenska baptistsamfundet, Evangeliska frikyrkan och Metodistkyrkan behöva ställa sig bakom kreditgarantiföreningar, så att initiativen inte stupar på ett nej i banken.
Det behövs bara en medlemsinsats per församling på 1 000 kronor och kanske ett förlagslån på 5 000 kronor för att kreditgarantiföreningarna skulle få nya möjligheter att verka.
LP-stiftelsen inom pingströrelsen är exempel på en framgångsrik missbrukarvård. Många fler liknande initiativ skulle behövas. Församlingarna kan stödja sådana initiativ genom att skapa förutsättningar för den sociala ekonomin och dess sociala företag att kunna få låna till rimliga villkor.
Därför skulle trossamfund som pingströrelsen, Svenska Missionskyrkan, Svenska baptistsamfundet, Evangeliska frikyrkan och Metodistkyrkan behöva ställa sig bakom kreditgarantiföreningar, så att initiativen inte stupar på ett nej i banken.
Det behövs bara en medlemsinsats per församling på 1 000 kronor och kanske ett förlagslån på 5 000 kronor för att kreditgarantiföreningarna skulle få nya möjligheter att verka.
Om 1000 församlingar
grundade var sitt socialt företag och anställde 10 personer i varje, skulle det skapas 10 000 nya arbetstillfällen. Därmed skulle en procent av utanförskapet i Sverige försvinna. Låt inte den möjligheten till att göra ett humanare Sverige omintetgöras av brist på krediter.
