Roms teologiska bygge, som pågått i ett par tusen år, har starkt ifrågasatts redan från Konstantins dagar på 300-talet. Ifrågasättandet kulminerade genom den framväxande reformationen alltifrån John Wycliffe (1329-1384), Jan Hus (1373-1415), bränd på bål, Martin Luther (1483-1546), Zwingli (1484-1531), Tyndale (1494-1536) bränd på bål, John Kalvin (1509-1564) levde i exil. Gemensamt för alla dessa var att de ifrågasatte Roms anspråk och teologi. De gav sig på Roms teologiska system, vars företrädare ansåg att allt skulle kretsa omkring dess uppfattning på samma sätt som man ansåg det självklart att sol och stjärnevärld kretsade kring jorden - allt annat var otänkbart. Från reformationstiden kan man verkligen hävda att den medeltida teologiska synen fick en stark konkurrent.
Från reformationen har ett mångfasetterat träd växt upp. Väckelserörelser av skiftande slag har blivit följden. Traditionellt sett har frikyrkligheten i Sverige sett reformationen som en stor välsignelse och återupptäckt av biblisk kristendom. Rom anser tvärtom att reformationen allvarligt skadat kristen tro och att splittringen orsakat djupa sår i Kristi kropp och utgör en skandal. Med fullt allvar gör Katolska kyrkan fortfarande anspråk på att påven ska erkännas som hela kyrkans överhuvud, att romerska doktriner inte kan ifrågasättas etcetera. Kort sagt, underkastelse krävs av den övriga kristenheten.
I Dagen den 26 november går Katolska kyrkans pressansvariga, Maria Hasselgren, i svaromål på en artikel som undertecknad fått publicerad i Dagen den 19 november. Hasselgren skriver: "Hur ska vi då förklara att den katolska kyrkan bevarat den kristna tron genom två årtusenden av barbarinvasioner, krig, och hot från gnostiska och andra heretiska irrläror som även den blott hundraåriga pingströrelsen tar avstånd ifrån."
Så långt som historiska dokument ger oss besked är detta påstående från Hasselgren minst sagt märkligt. Under stora delar av Katolska kyrkans historia har den varit en del av politisk makt, intriger och förföljelser. Och visst är det märkligt att i de flesta latinländer (se särskilt Italien) frodas korruptionen mer än någonsin, trots att katolska kyrkan är statsreligion.
Den blott hundraåriga pingströrelsen är enbart en stämma i den stora kör av "protestanter" mot Roms tolkning av kristen tro, protestanter som vi har att tacka för att det i dag finns en väckelsekristendom i vår värld.
Ibland hävdas det att Katolska kyrkan har reformerats. Personligen är jag ytterst skeptisk till Katolska kyrkans landvinningar i vår tid. Vill förresten Maria Hasselgren svara på frågan om huruvida reformationen var en välsignelse eller en förbannelse?
