Vi ser tillbaka
på 2000-talets första decennium och inser att det hänt mycket som påverkar oss, både i den stora och den lilla världen. I den stora världen har vi varit med om 11 september-attacken i New York, plågsamma krig i Afghanistan och Irak, Sverige som EU-ledare två gånger, en finansbubbla som sprack och en afroamerikansk president i USA.
Mina tio års nya erfarenheter i den lilla världen har bland annat inneburit att barnen flyttat hemifrån, att min pappa har dött, ett intressant år som kursledare i Kina och nya utmaningar i min etikundervisning.
Vad betyder då dessa tio års erfarenheter för min förståelse av vad det innebär att vara kristen? Hur har min syn förändrats på vad det är att tro, vem Jesus är, vad frälsning innebär och vad Guds vilja för livet medför? Jag utgår från att inte detta heller är statiskt när min erfarenhetsvärld för övrigt utökats med tio år.
Men min fråga är: Har kunskapen och erfarenheten om Kristus integrerats med de övriga erfarenheterna? Frågan är ju inte om min tro förändrats utan hur.
Min tes är att kyrkorna borde erbjuda människor möjligheter att vart tionde år eller så på ett systematiskt sätt tänka igenom vad det är man tror. En sådan ”konfirmation” av tron vart tionde år skulle vara naturlig och ganska självklar för en kristen människa.
Människor som är
regelbundna kyrkobesökare får undervisning genom förkunnelsen i gudstjänsterna. I bönegrupper och hemgrupper sker samtal om kristen tro. Där bibelstudier fortfarande erbjuds, finns också möjligheten till fördjupad förståelse. Man kan läsa böcker som belyser kristen tro och dess konsekvenser.
Ändå så saknas det något. Dels handlar det om att allt fler har allt mindre bibelkunskap. Dels handlar det om möjligheten att på ett mer systematiskt sätt få gå igenom innehållet i den kristna tron och relatera det till sin vardagsverklighet. Jag undrar om inte bristen på en sådan koppling är en faktor som ibland leder till att personer glider ut ur den kristna tron och församlingen.
Det finns ju vissa
möjligheter. Alpha-kurserna, som ju egentligen vänder sig till människor som vill undersöka den kristna trons innehåll, befolkas också av redan kristna. Det finns andra liknande kurser, typ vuxenkatekumenat. I min hemstad Örebro har det annonserats kortare kurser om vem Jesus är, om bön, om andlig fördjupning genom pilgrimsvandringar med mera.
Unga människor (och ibland någon äldre) sätter av ett år på bibelskola för att lära sig mer om sin tro (det blir en slags förnyad konfirmationsundervisning). Till Örebro Missionsskola kommer varje termin cirka sjuttio personer som deltar i distanskurser på högskolenivå om kristen tro och som vill fördjupa sina kunskaper för att på ett bättre sätt kunna tjäna i församling och samhälle.
Jag vill kalla
min uppmaning ”konfa vart tionde år”. Vad det kallas är naturligtvis inte det viktiga. När jag växte upp gick jag i ”kristendomsskola” eftersom begreppet konfirmation hörde till en annan kyrklig tradition. Min känsla är dock att man i de flesta kyrkor
i dag talar om konfirmation, sannolikt därför att begreppet är känt.
Och varför inte? Tanken är ju - när man talar om människans roll i konfirmationen - att bekräfta en tro som finns. Det sker vanligtvis sedan man under en tids studier och samtal gått igenom trons innehåll. Och just det skulle kunna vara poängen med konfa vart tionde år.
Tänk om kristna människor sa: ”Nu har jag levt i tio år sen jag sist systematiskt tänkte igenom min tro. Nu är det dags att göra det igen.”
Tänk om kyrkorna
erbjöd en regelbunden vuxenkonfirmation där kristna människor får möjlighet att på nytt lära sig vad kristen tro handlar om, att integrera erfarenheterna från de senaste tio åren med fördjupad bibelkunskap. Kanske skulle flera kyrkor på orten samverka därför att man vill erbjuda den allra bästa undervisningen i detta sammanhang (en del pastorer är ju faktiskt bättre som herdar än som lärare).
En vuxenkonfirmation bör präglas av kunnig undervisning och en samtalsmiljö som inbjuder till dialog. Här kan deltagarna få utrymme att ställa sina ärliga och genuina frågor. Sakliga svar bör ges av trovärdiga människor. Och den bild av kristen tro och kristet liv som presenteras är sådan att den går att växa i, att man inte senare behöver lämna tron därför att undervisningen var förenklad på ett oansvarigt sätt.
Erfarna kristna
vet att fördjupning och mognad i det kristna livet handlar om mer än ytterligare kunskap. Hur mognad sker är djupast sett en livets process. Kontakt med Gud genom bibelläsning och bön, med medkristna genom omsorg och gemenskap, med andra genom utgivande och osjälvisk tjänst brukar vara de vägar som vi uppmanas att gå. Det är ytterst sett ett Guds verk i oss människor.
Vad vi kan göra är att öppna oss för det och fördjupas i vår förståelse av den kristna trons grunder. Konfa vart tionde år skulle kunna vara ett hjälpmedel för fortsatt och mognande kristenliv.
