När man forskar om Jesu död kan en hel del sägas om såväl metodik som medicin. Om man forskar på vikingatidens händelser och säger att man skall bortse från vikingarnas skrifter och runstenarnas texter, höjs ögonbrynen något.
Det är självklart att just dessa texter och runstenar är mycket värdefulla källor att analysera. Däremot när det gäller Jesus och händelserna i Jerusalem så ska man bortse från berättelserna (vittnen), det vi kallar evangelier, och från kyrkohistorien.
Man menar då att man blir neutral i sin syn på dessa händelser. Detta kallas den historiskt kritiska bibelsynen. Detta är ingen vetenskaplig metodik, men många tror det. Centrala företrädare för denna syn börjar nu också att backa från sin uppfattning.
Vi behöver mycket mer vetenskap när det gäller att förstå saker och ting i dessa gamla texter. Om vi då tittar på korsfästelsen kan vi notera att Sakarja uttalar sina profetord (enligt texten) och att man ska se upp till honom de har genomborrat... ende son... förstfödde...Den som de har genomborrat... En annan översättning är "piercing" (metall genom kött) som man kan finna i hebreisk-engelska översättningar. Inom parentes så har man hittat begravda människor från denna tid med grova spikar som genomborrat till exempel fotens skelettdelar. Men låt det vara osagt om Jesus binds till sina händer, eller spikas.
Hur och av vad dör då Jesus? Dödsorsak är att han själv ger upp andan. När sabbaten inträder kommer soldaterna för att avrätta de tre, de passerar dock Jesus som redan är död och går direkt till de två terroristerna. Soldaterna krossar deras ben. Varför? Det var vanligt vid korsfästelse att man hade en fotplatta för fötterna då man kunde hålla upp kroppen (livsviljan är stark) och därmed förlänga dödsprocessen. Därför krossades deras ben, kroppen sjönk då genast ner, och med de korsfästa händerna (rep eller spik) blev det ett så stort tryck på bröstkorgen att man dog av kvävning. Det tog bara några minuter. Johannes noterar att de inte krossar Jesu ben (han var redan död). Då, och först då, tar soldaten lansen och stöter in i sidan av bröstkorgen.
Jesus dör alltså inte av denna lans, utan soldaten vill försäkra sig om att Jesus verkligen är död. Detta talar dessutom för att lansen stöts in i den övre delen av bröstkorgen då lansen skulle nå vitala organ som hjärta, mjälte eller lungor.
Johannes har sedan en medicinsk notering. Ur detta sår rinner vatten och blod. Detta är i sig ett bevis för att Jesus redan är död. När man dör stannar blodcirkulationen och blodet separerar i vad vi kallar plasma ("vatten") och erytrocyter (röda blodkroppar = "blod"). Detta är allra tydligast i blodrika organ som mjälte och hjärta.
Vem beskriver då detta förlopp? Johannes, lärjungen till Jesus, som var på plats. Han såg detta själv och rapporterar som en krigskorrespondent. Trovärdigt och sakligt. Dessutom medicinskt korrekt.
