Lennart Möller, professor i medicin, bedömer i en insändare den 23 juni Johannesevangeliets skildring av Jesu död och händelserna strax därefter som trovärdig. Möller besitter utan tvekan de fackmässiga kunskaperna för att göra en sådan värdering av skildringens medicinska aspekter. Däremot har han helt missförstått den historisk-kritiska bibelforskningens utgångspunkter och metoder.
Historisk-kritisk bibelforskning är ett samlingsbegrepp för en rad olika arbetssätt, som förenas av ett antal vetenskapliga "spelregler". En sådan spelregel är att bibeltexterna studeras på samma villkor som vilka andra antika texter som helst. En annan är, att de argument som används i diskussionen om texterna i princip ska vara godtagbara av alla forskare, oavsett religiös tro eller avsaknad av tro. Spelreglerna gäller just i forskningssammanhang och gör inte anspråk på att ersätta eller konkurrera med de olika uppfattningar om Bibelns inspiration och auktoritet som olika kyrkor, samfund och individer håller sig med. Redan talet om "den historiskt kritiska bibelsynen" är därför missvisande.
Att historisk-kritisk forskning enbart skulle ägna sig åt att rekonstruera historiska förlopp bakom texterna är en annan felaktig föreställning. Inom detta vetenskapliga paradigm ryms också till exempel frågor om texternas förmedling och skiftande lydelser i olika manuskript (textkritik) samt språkliga analyser av ord och grammatiska konstruktioner i grundtexterna. Gunnar Samuelssons avhandling om korsfästelsen utgör ett aktuellt exempel på den typ av undersökning som syftar till att klargöra innebörden i de nytestamentliga texterna utan att egentligen ta ställning till den historiska trovärdigheten.
Möllers märkligaste påstående är att historisk-kritiska exegeter väljer att bortse från källmaterialet i form av evangeliernas vittnesbörd då de skall ta reda på något om den historiske Jesus. Det verkar för dumt för att vara sant och är lyckligtvis inte heller sant.
Utan evangelierna vet vi i princip ingenting alls om Jesus och all vetenskaplig Jesusforskning använder detta källmaterial. Men precis som vikingaforskaren har ett kritiskt förhållningssätt till det som står på runstenarna, och precis som man i rättegången inte kan utgå från att varje vittne ger en helt korrekt bild av vad som har inträffat, gör Jesusforskaren sin bedömning av den historiska trovärdigheten i varje enskild uppgift i evangelierna.
Detta är i enlighet med spelreglerna, och resultatet blir att evangeliernas bild ofta bekräftas och ibland ifrågasätts.
Principen att frånvaro av bevis isig inte bevisar något är helt korrekt och förstås välkänd för alla exegeter sedan ett tidigt stadium i deras utbildning.
Över huvud taget förvånar det mig att en professor, som känner till sitt eget forskningsområdes komplexitet, inte visar större ödmjukhet inför en annan vetenskaplig disciplin och inte bemödar sig mer om att ge en rättvisande bild av det som han vill kritisera.
