I dyningarna kring Benny Hinns besök och hans villfarande förkunnelse vill jag ge några personliga reflektioner.
I början av 1980-talet hörde jag till dem som drogs in i kretsen kring den begynnande trosrörelsen i vårt land. Tillsammans med tre andra pastorer/präster skickades jag på en bekostad upptäcktsfärd in i Hagin-land i USA, för att vi skulle få smak för det som sades vara en begynnande väckelserörelse. Och visst fascinerades vi. Jag skrev lyriskt om vårt besök i min samfundstidning. Jag åkte tillbaka drygt ett år senare, tillsammans med en kollega, och fick smak på mer av de till synes goda rätter som serverades. Andra resan besökte vi även Ulf Ekman som då gick på Hagins bibelskola i Broken Arrow. Visst fanns där bitoner och sådant som smakade rätt unket, men, sa vi oss, det finns alltid sådant som dras med när vårbäckarna sätter igång på allvar.
Så blev jag en av dem som översatte Kenneth Hagins småskrifter till svenska för att bana väg för rörelsen i Sverige. Bland annat just hans undervisning om människans "tre dimensioner" - ande, själ och kropp.
Bakom Hagin fanns ju också E W Kenyon och hans budskap om den andliga övermänniskan. När vi inser vad Gud gett oss innebär det, i Kenyons värld "slutet på svaghet och misslyckanden. Vi kommer inte att behöva kämpa för att tro längre, ty allt tillhör oss. Vi kommer inte att behöva be om kraft mer, ty Han lever i oss. Inför dessa oerhörda verkligheter reser vi oss och intar vår plats. Vi går ut och lever som övermänniskor i vilka Gud bor." (Identification, s 68).
Och, kanske man kan kommentera i dagens Hinn-diskussion, som övermänniska hör man förstås hemma på Grand Hotel och inte på något Scandic.
I dag kan jag se på min utfärd in i Hagin-land med andra ögon. Mycket hos honom och andra ledare inom rörelsen var grundat i en ursprunglig önskan att tjäna Gud. Men mycket hos dem som fick framgång med sin förkunnelse och sin tjänst, solkades också ned av framgångens frestande erbjudanden. Det är ju som bekant just där vår Herre säger nej, när världens alla rikedomar erbjuds honom, mot ett enkelt byte av lojalitet. Alla som uppger sig följa honom säger inte nej.
Och vi som ser de framgångsrikas framgångsrika liv tror - alltför ofta - att den som har framgång är välsignad av Gud. Måttet på vår tro blir måttet på vår bekvämlighet. Allt i Kenyons och Hagins efterföljd.
Och vi minns att i de grundläggande tros- och lärosatserna för Församlingen Livets Ord sägs detsamma: att det är Guds vilja "att varje människa i detta livet skall vandra i gudomlig hälsa, gudomligt välstånd och genom tro vara en övervinnare på livets alla områden."
Som sagt - Grand Hotel är väl det minsta man i så fall kan begära, eller?
Den bismak som följde begynnelsen för trettio år sedan är nu doften för dagen för en del.
För oss andra är det nog viktigare att söka vårt friskluftintag där det faktiskt finns. Och med kärlek och ömhet och fasthet hjälpa dem till insikt som fortfarande längtar efter trons jacuzzi.
