Vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra, lovade Jesus. Tre gånger upprepade Jesus detta löfte med olika ord i Johannes evangelium kapitel 14, 15 och 16.
Är detta löfte förbehållslöst? Någon hake verkar det i alla fall finnas, eftersom så många böner blir obesvarade.
För många pastorer finns ingen tvekan: Gud hör när du ber och han kommer att besvara bönen. Ett påstående som, när bönesvaret uteblir, inte blir trovärdigt.
Kanske att Gud inte helade någon fast hela församlingen förväntade sig att Gud skulle göra det. Miraklet uteblev. Det kan skaka om människor i deras tro.
Credoakademin har gett ut boken "Inga enkla frågor" av William Lane Craig. Den tar bland annat upp olika hinder för bönesvar.
Bibeln själv ger exempel på obesvarade böner. Paulus så kallade törntagg - en fysisk krämpa som han tre gånger bad Gud att ta bort - försvann inte. Paulus uppmanade församlingen i Rom att be att han under sitt sista besök i Jerusalem skulle bli räddad. I stället greps han och sattes i fängelse, vilket så småningom ledde fram till hans martyrdöd.
För att råda bot på detta dilemma förnekar många att bönen är obesvarad. Det är radikalt. Det finns kristna som tror att fysiskt helande ingår i Kristi försoning - är man försonad så är man också helad. Därför kan man förneka att man är sjuk när man bett om helande, trots att man är lika sjuk som tidigare. Man saknar den nödvändiga tron bara, menar man.
Vad dessa kristna behöver är inte mer eller mindre tro utan mer förnuft, baserat på bibelkunskap. Att förneka och bortförklara är inget bra förhållningssätt till uteblivna bönesvar.
Vi får nog vara ärliga och erkänna att Gud inte alltid besvarar våra böner. Eftersom det är så, förlorar evangeliet trovärdighet om vi påstår något annat.
I Hebreerbrevet 5:7-10 kan man läsa: "Under sitt liv på jorden uppsände han (Jesus) med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. Fastän han var son lärde han sig lyda genom att lida, och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning, av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek."
Jesus uppsände böner till den som kunde rädda honom från döden, blev bönhörd - och gick i döden. Han böjde sig under Guds vilja, bad och lydde.
Bibeln har mer att säga om bön än om bönesvar, och det får inte vara så att vi är mer intresserad av bönesvaret än av bönen i sig. "Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill" (Romarbrevet 8:26-27).
Vi är Guds avbilder vilket betyder att vi är skapade till att stå i ett personligt och pågående förhållande till Gud, en sorts partnerskap, och i bönen utövar vi detta partnerskap. Bönens värde ligger inte främst i vad den ger i form av bönesvar utan vad den gör med oss som människor. I bön öppnar vi vår dörr för Guds närvaro och verksamhet i våra liv.
Ju mer tid man ägnar åt bön, ju mindre intresserad brukar man vara av vad man själv behöver och desto mer intresserad av den man ber till. Glädjen över att få tjäna Gud med våra böner är kanske det bönesvar vi behöver och får.
