Under senare år har vi kunnat se ett ökat intresse för den katolska kyrkan bland de protestantiska kyrkorna och man kan undra om både den grymma inkvisitionen och reformationstidens andliga uppvaknande helt har glömts bort. Då och då hör eller får vi läsa om att detta intresse har lett till konvertering från en protestantisk trosriktning till katolicismen.
Senast i raden är Per Mases. Det förundrar mig att teologiskt skolade personer tycks släppa nästan allt som de har lärt sig och underordna sig ett religionssystem som på många punkter skiljer sig från den tro som finns beskriven i Bibeln. Vad jag förstår gäller vid konvertering till den katolska läran att man måste "köpa hela paketet". Häri ingår exempelvis läran att aposteln Petrus skulle utgöra den klippa som församlingen är byggd på, läran om skärselden och avlaten, som många kanske tror att Katolska kyrkan har övergett. Vidare dogmen om Marias himmelfärd och hennes påstådda ställning i himlen samt läran om påvens ofelbarhet.
Ingen av dessa läror eller dogmer har stöd i Bibeln. Det har inte heller den hedniska läran om själens odödlighet, vilken uttrycks genom Per Mases farmors förhoppning att "jag får komma till en plats där jag kan fortsätta be för er." Bibeln lär tvärtemot att när en person dör upphör varje form av medvetenhet och det är först i samband med uppståndelsen, antingen vid Jesu återkomst eller efter de 1000 åren, omnämnda i Uppenbarelsebokens 20:e kapitel, som de mänskliga funktionerna återfås.
När det gäller Petrus påstådda ställning är det för mig obegripligt att Katolska kyrkan inte ser till Bibelns samlade vittnesbörd om att Kristus är klippan. I Nya testamentet finns ingen som helst antydan till att Petrus skulle ha någon särställning bland apostlarna. I sitt första brev säger Petrus att han endast är "en bland de äldste" och han undervisade om Jesus Kristus som "den högste herden".
Marias påstådda himmelsfärd strider helt med Bibelns undervisning om vad som händer en människa som har dött, och hennes ställning som försvarare, hjälpare, välgörare och medlarinna (översatt från en engelsk katekes) är för ett protestantiskt öra närmast att likna vid hädelse eftersom dessa uppgifter endast tillkommer Guds son. Bibeln säger ju att endast en är medlare mellan Gud och människor, nämligen Jesus Kristus.
Nu tror jag visst att det finns många inom den katolska kyrkan som har upplevt den nya födelsen, men jag har en hel del vänner som lämnat den katolska kyrkan och upplevt att de övergått från en religion till en levande tro på den uppståndne frälsaren. En av dessa är läkare, och han har berättat för mig att han står kvar som medlem i den katolska kyrkan bara för att på sin arbetsplats kunna hjälpa människor som inför döden oroar sig för skärselden. När han utifrån Bibeln undervisar om att Jesus på korset har fullgjort allt som behövs för att komma till Gud glimmar det efter en stund till ögonen på de döende och de kan utan oro avsluta jordelivet och invänta uppståndelsens dag.
