Jag kom till tro för fem år sedan, är man och 65 år. Andaktsboken "Rätt kurs" gav mig en extra dimension till mina tankar om nattvarden, som jag vill skriva några rader om. Jag har under hela mitt liv levt i ett utanförskap, haft svårt med relationer till min omvärld. I min "nya" tillvaro där jag försöker göra mitt bästa för att följa Jesus har jag funnit gemenskap med andra kristna människor i olika församlingar. Jag har också helt nyligen blivit medlem i en församling.
Frågan om nattvarden blev väldigt aktuell i San Agustin när min fru och jag deltog i nattvarden i Svenska kyrkan för någon vecka sedan. Jag frågade nattvardstjänaren om det var druvjuice i kalken. Hon sa att det var vin. Jag tog emot brödet av prästen och när jag kom till nattvardstjänaren med kalken, så lade jag höger hand på vänster axel men hon liksom trugade ändå och förstod inte vad jag menade. Jag hade förväntat mig en välsignelse.
Nästa gång vi gick till Svenska kyrkan var på midnattsmässan på julafton. Då stod det i programmet att "ville man inte delta i nattvarden så skulle man lägga höger hand på vänster axel när man kom fram till prästen", så skulle man bara bli välsignad. Denna text kände jag hade tillkommit för den händelsen som vi varit med om på den förra gudstjänsten. Jag tolkade texten som att jag inte alls fick vara delaktig i nattvarden. Att jag skulle göra tecknet och avsäga mig både brödet och kalken.
Jag är härmed förhindrad att möta Jesus Kristus på det sättet. Välsignad blir jag ändå i slutet av varje gudstjänst. Jag ser ingen vits med att gå fram när jag inte får vara lika delaktig, som alla andra och möta Jesus Kristus. Då är jag utanför. Då är jag exkommunicerad.
Här kommer "mitt gamla problem" med utanförskap tillbaka igen. Vad är det som gör mig så speciell att jag inte kan få vara med andra människor i deras gemenskap. Jag får inte ens vara med andra människor när de är tillsammans med Jesus Kristus. Då får jag "som vanligt" stå där vid sidan om och titta på.
Ett citat av en skrivning från Svenska kyrkan på nätet: "Nattvarden innebär gemenskap med Jesus och mellan oss kristna. Vi delar en måltid men också förlåtelsen, hoppet om ett evigt liv, gemenskapen med Gud och glädjen över honom. Vi kan inte se nattvarden som "något mellan Gud och mig" eftersom det är hela kyrkans angelägenhet."
Att inte ta emot nattvarden är att exkommunicera sig själv. Men samtidigt så kan jag kanske inte av olika skäl - jag kanske är ett barn, jag kanske tagit ett samhälleligt ansvar mot alkohol, jag kanske lider av en sjukdom och inte kan dricka alkohol - ta emot nattvarden om det är vin i kalken. Då har jag inte exkommunicerat mig själv. Då har församlingen exkommunicerat mig och då är det liktydigt med ett straff, som jag ser det. Ett straff som kyrkan tidigare delade ut.
Jag har läst på lite om nattvarden. Frågan har varit aktuell till och från sedan jag börjat gå på gudstjänster i olika församlingar. Det har varit mycket enkelt att ta nattvarden i församlingar där jag i förväg visste att man har haft druvsaft i kalken. En församling i Svenska kyrkan som jag var i hade två kalkar, en med druvsaft och en med vin. Vid några tillfällen har jag tagit emot brödet och lagt höger hand på vänster axel och fått välsignelse, vilket betyder som jag kan förstå det att jag varit delaktig i måltiden och fått möta Jesus Kristus i nattvarden.
I en skrivning av Svenska kyrkan står det: "Vill Du dela gemenskapen kring nattvardsbordet utan att ta emot bröd och vin, kan du göra ett tecken (höger hand på vänster axel), så får du i stället en personlig välsignelse." Det står ingenting om att jag kan ta emot brödet och på så vis vara delaktig i måltiden och få möta Jesus Kristus.
Jag kom till tro bara för fem år sedan och har beslutat mig för att följa Jesus. Jag har lämnat över mitt liv och min vilja i händerna på Gud. Jag har svårt att se att Jesus skulle förvägra mig att delta i måltiden och få möta honom bara för att jag tar avstånd från, eller inte tål alkohol. Gustaf Stenström, präst, skriver på nätet att det går att delta helt och fullt i nattvarden och avstå från vinet. Man får del av Kristi kropp och blod om man bara tar emot brödet, säger han.
Hur ska jag som lekman veta hur jag ska bete mig? Citat från en skrivning från Svenska kyrkan på nätet: "Att utestänga sig själv från nattvarden kan vara ärligast ibland men om man känner ett behov av att göra det flera gånger om året är det bäst att prata med en präst."
Jag har en tro att i alla människor finns både det goda och det onda. Om jag följer Jesus i alla mina angelägenheter så minskar risken för att ondskan inom mig ska få fäste. Så som jag uppfattar Jesus så skulle han inte exkommunicera någon människa som söker honom från att få vara delaktig i nattvarden. Jag har som lekman svårt att förstå de församlingar som inte ger mig möjlighet att möta Jesus Kristus i gemenskap med församlingen i nattvarden. Jesus tog ju alltid kärleksfullt emot alla människor oavsett deras fel och brister. Genom att alkohol är ett dödligt gift för tio procent av mänskligheten så finns risken för att några människor spelar rysk roulette med sina liv genom att dela sista måltiden om den innehåller alkohol.
