Den senaste tiden har det sorgliga dramat om Ingemar Andersson från Tuna utanför Vimmerby spritts över landet. Han kom till Västerviks sjukhus för en knäskada. Efter sitt besök på akutmottagningen blev han hemskickad från sjukhuset i taxi sent på kvällen, utan att man fått bekräftelse på att någon fanns som kunde ta emot honom hemma.
Taxichauffören släppte av Ingemar, som tog sig till trappan. Men dörren var låst och han kom inte in. Så där på kökstrappan tillbringade Ingemar natten i den tiogradiga kylan, innan han fjorton timmar senare hittades av sin bror Joel. Då var Ingemar illa medtagen, nedkyld och hade svåra köldskador på fingrar och tår.
Sjukhusledningen säger att man har följt rutinerna. Men någonstans har det gått fel. Grundligt, allvarligt och förödande fel. Därför är det bra att sjukhusledningen såväl som Socialstyrelsen har inlett en utredning. Varje steg i vårdkedjan måste gås igenom.
Jag vill poängtera att det inte handlar om felsökning för att hitta syndabockar. I ett sådant här fall finns bara förlorare. Men den som får lida när rutinerna fallerar, det är patienten. Ingemar Andersson riskerar att gå illa sargad ur eländet, med sina förfrusna fingrar och tår. Något liknande får bara inte hända igen!
Detta sorgliga exempel visar på hur viktigt det är att stärka patientsäkerhetsarbetet. Drygt hundratusen patienter varje år skadas i Sverige till följd av felbehandling, sjukhusinfektioner, olycksfall eller andra missförhållanden i vården och cirka tretusen avlider till följd av sina skador.
I trafiken har man lyckats minska dödsfallen genom ett målmedvetet trafiksäkerhetsarbete. Alliansregeringen har genom socialminister Göran Hägglund (KD) satt upp en liknande nollvision när det gäller patientskador och har avsatt två och en halv miljard kronor för detta. Landstingen får ett tydligare ansvar att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete och att förhindra vårdskador. Det är hög tid! Det handlar om människor av kött och blod, sådana som Ingemar Andersson, inte bara siffror i statistiken.
Låt därför Ingemar Anderssons tragiska upplevelse fungera som en väckarklocka och en startpunkt för det nationella patientsäkerhetsarbetet. Ingen ska behöva riskera att bli skadad till följd av vården!
