I en baksidesnotis i Dagen den 15 juni visas på bild den så kallade Frälsarkransen i "modernare tappning" som passar bra som armband och nu till och med finns som en "app" för mobilen. Den rekommenderas till både troende och icke-troende.
Vad i hela världen har kristet troende med ett hinduistiskt/buddistiskt radband att göra?
Och varför stanna vid de så kallade ökenfäderna när man forskar bakåt för att hitta kristendomens rötter? Det var ju i och med ökenfäderna som man tappade länken till den första kristna församlingen och började fingra på radbanden - som är guden Brahmans och eldguden Agnis speciella kännetecken och porten till människans egen gudomliggörelse. Men ännu längre tillbaka härstammar radbandet från Shiva-tillbedjan.
Dessa trossystem har sina rötter i mysticism och ockultism. Radbandet är ett hjälpmedel för yoga, för att komma ihåg hur många gånger man har upprepat sitt mantra. I meditationen strävar man efter att tömma sinnet genom att repetera böner och förstår inte att man då öppnar sig för andra makter.
Mysticismen är mer förrädisk än New Age, men har samma rotsystem. Man räknar bort Jesus som frälsare och söker en egen väg till Gud genom gärningar. Martin Lönnebo, frimurare av 10:e graden (2008), upphovsmannen till Frälsarkransen och författare till boken "Det visa hjärtat", förespråkar oblygt religionsblandning. Han säger att mystiken är gränsöverskridande och drömmer om "att alla världsreligioner skall förenas, med påven som den självklare andlige ledaren".
Han har gott sällskap av tidigare ärkebiskopen KG Hammar, som i Scandinavium år 2005 erkände sig vara en "liten buddhist" i hjärtat. I stället för att bekänna sig till den som dog för våra synder på ett kors, så strävar man alltså efter att förfina andningstekniker, djupmeditation och dylikt för att hitta frälsningen inom sig själv.
Var kan jag läsa om det i Bibeln?
