Annars skulle väl inte skolborgarrådet ta sig tid att förklara hur yoga blev en del av Östermalmsskolans verksamhet.
Det är bra att Lotta Edholm säger som det är, att yoga faktiskt har ett religiöst ursprung. Uppskattar ärligheten. Samtidigt visar hon med det uttalandet sin naiva hållning. Att jämföra yoga med Luciafirande eller julfirande, en gång per år bekräftar bara det som oroar; aningslösheten. Att varje vecka, månad efter månad praktisera yoga, som Lotta Edholm faktiskt erkänner, ”har sitt ursprung i hinduismen”, kan inte vara möjligt utan någon form av religiös praktik.
Om skolborgarrådet på allvar menar att skolan skall vara fri från religiös praktik anser jag, trots förklaringen, att yogan bör bort från schemat. Det är lika omöjligt att praktisera bön – som för övrigt kan vara mycket meditativ och avspännande eller synnerligen livlig beroende på religiöst ursprung – som det är att praktisera yoga utan att det sammankopplas med religion. Men bön skulle troligen inte accepteras vare sig av skolborgarrådet eller av skolverket även om den omgavs av fysisk aktivitet.
Religion, med allt den tillför, är något människan ska ges möjlighet att välja, inte tvingas till eller vaggas in i. Med yoga på schemat i en kommunal skola anser jag inte att den valfriheten ges. Det kan till och med uppfattas kränkande för den som har en annan religiös tro. Däremot är det viktigt att skolan ger möjlighet att studera de olika religionerna. Det är dock något helt annat än att praktisera religion.
Självklart ska det inte bedrivas någon "häxjakt" på kulturella eller religiösa företeelser. En viktig markering, som jag delar. Det var heller inte avsikten med att sätta ljuset på yogan. För mig är det dock otänkbart att stillatigande se på när skolledare aningslöst tror sig kunna reducera yoga till "bara" en fysisk aktivitet.
Ulf Sundkvist, pastor
