Svenska kyrkan tittar nu på möjligheterna att starta ett forskningsprojekt om kyrkans relationer med DDR och andra kommuniststater. Det är ett utmärkt initiativ som delvis är moderaten Hans Wallmarks förtjänst. Frågan är dock varför Wallmark nöjer sig med att vilja utreda Svenska kyrkan när det finns så mycket mer att gräva i.
Sverige upprättade diplomatiska förbindelser med Nordkorea 26 år innan något annat västland och ska man tro Lovisa Lamm som skrivit boken ”Ambassaden i Paradiset Sveriges unika relation till Nordkorea”, skedde det på begäran från svenska storföretag.
Svenska gruvföretag men också Volvo, Asea och andra företag var ytterst angelägna om att göra affärer med diktaturen. Nordkorea betalade aldrig för vad man köpte och är fortfarande skyldig Sverige 2,6 miljarder kronor.
På sjuttiotalet gav en borgerlig regering Sveriges finaste utmärkelse, den Kungliga Serafimerorden, till Rumäniens diktator Nicolas Ceaucescu. Vem var det som satte medaljen på diktatorns bröst och hur motiverade man utmärkelsen?
När Vietnam invaderade Kambodja och satte stopp för röda khmerernas folkmord skulle man kunna tro att Sverige applåderade. Av riksdagsdebatten från den 14 mars 1979 så framgår det att så inte alls var fallet. Moderatledaren Gösta Bohman fördömde kraftigt invasionen. Regeringen Ullsten krävde att Vietnams trupper genast skulle dras tillbaka. Om Vietnam hade lyssnat på Ullsten och Bohman hade Pol Pott kunnat återta makten i Kambodja och återuppta folkmordet. Bohman ville också att Sverige skulle straffa Vietnam: ”Sveriges bistånd till Vietnam måste skäras ner. Vi kan inte stå oberörda av den politik som Vietnams regering har slagit in på”.
Gösta Bohman och Ola Ullstens regering resonerade som Jan Myrdal när man drev principen om staters okränkbarhet in absurdum. Men till skillnad från Jan Myrdal, som kan vara ganska principfast, tycks Gösta Bohmans intresse för nationers okränkbarhet upphöra när den stod i vägen för svensk export.
I samma riksdagsdebatt protesterade kommunisten Lars Werner mot att Sverige under den folkpartistiske handelsministern Hadar Cars sålt vapen ”till Indonesiens krig på Östra Timor”. Men varken Hadar Cars eller Gösta Bohman kände sig manade att förklara varför Sverige sålde vapen till en ockupationsmakt och hur det gick ihop med regerings respekt för staters suveränitet.
Jag är medveten om att Vietnams och Indonesiens krig inte är helt jämförbara. Den kommunistiska diktaturen Vietnam ockuperade ett grannland och stoppade ett folkmord. Högerdiktaturen Indonesien ockuperade ett land och startade ett folkmord. Men det är svårt att förstå de principer som gjorde att de borgerliga i praktiken i bägge fallen stödde dem som utförde folkmorden.
Här skulle Hans Wallmark kunna göra en stor insats genom att ta initiativet till ett forskningsprojekt om Gösta Bohmans, de borgerliga regeringarnas och de svenska storföretagens förhållande till kommuniststater och regimer som begått folkmord. Hans Wallmark har ju som ordförande i Bohmanfonden ett särskilt ansvar för att hålla minnet av Gösta Bohman vid liv. Detta borde väl vara minst lika intressant att titta närmare på som att en kyrkoherde varit spion åt DDR?
Pierre Gilly, författare och frilansskribent
