Den i torsdags (5/12) avlidne frihetskämpen och folkförsonaren Nelson Mandela gick igenom en omvändelse i sin syn på våldet som kampmetod mot apartheid. Från att ha förespråkat militärt våld mot den vita apartheidregimen ändrade han och hans kamporganisation ANC sin inställning. Man hade planerat en blodig uppgörelse, förberett sig väl och iordningställt stora lager av vapen. Det som påverkade honom till att ändra sin inställning var inte bara den indiske frihetskämpen och ickevåldsideologen Mahatma Gandhi utan även kontakten med den färgade pingstledaren och förkunnaren från zulustammen Nicholaus Benghu, som blev en god vän till Nelson Mandela och i denna kontakt fick förmedla bergspredikans budskap om ickevåld.
Principen om ickevåld fick också sätta sin prägel på den rörelse som särskilt räknade honom såsom sin andlige far och ledare, Assemblies of God Associaton. Denna rörelse och dess ledare Colin R La Foy, fick också spela en avgörande roll när den vita regimen ville kalla till försoningssamtal med de färgade kyrkornas företrädare i Rustenberg samma år. Kallad som gästtalare i deras årskonferens mars 1991 i Deo Gloria i diamantstaden Kimberley fick jag inblick i de många gånger svåra enskilda beslut som i linje med denna ickevåldslinje inte endast kom att gälla ett nej till militärt våld utan också innebar en försoning på djupet med befrielse från de hämndkänslor som annars ville söka sig fram efter apartheidregimens nederlag också i relationerna kristna emellan. Också i dessa relationer spelade det budskap om ickevåld, som Nelson Mandela mottagit från bland annat Nicholaus Bengu och han i sin tur från Jesu bergspredikan, en avgörande roll.
Var finns de vishetslärare som i dag skulle kunna få motsättningarna i Syrien, Egypten och nu också Centralafrikanska republiken att upphöra? Om det gick att få slut på hatet mellan vita och färgade i Sydafrika ska det vara möjligt också bland de folkgrupper som står varandra mycket närmre i dagens krishärdar.
Samuel Svensson, Åstorp
