Svar till Alf Lindgren (Dagen 29/4). Vi som tror på Paulus undervisning om både en sekulär israelisk nation och ett andligt Guds Israel, bestående av pånyttfödda både judar och hedningar från jordens alla folk, får stå ut med att majoriteten reagerar med ryggmärgen och kallar det ersättningsteologi. Vad jag förstår väntar de flesta kristna på ett jordiskt tusenårsrike med Jesus som kung, men dessa har uppenbarligen glömt Jesu ord om att hans rike inte är av denna världen. Hur skulle Jesus regerande se ut på en jord som efter hans ankomst inte har några beboeliga städer kvar och inte en enda levande varelse att regera över?
För övrigt vill jag hänvisa till vad bland annat Abraham trodde om ett jordiskt Israel. Abraham, som är alla judars stamfader, bör väl rimligtvis vara den bäste att redogöra för den bibliska synen på ett jordiskt, enbart judiskt Israel med Jerusalem som huvudstad, om nu detta är vad Bibeln lär. Enligt Hebreerbrevet kapitel 11 såg Abraham, med flera av trons människor, inte fram mot ett jordiskt judiskt rike. I stället levde de som "gäster och främlingar på jorden". Enligt detta brevs författare visade Abraham därmed att han sökte och längtade efter "ett hemland … ett bättre land, det himmelska … ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat." Denna stad är det nya Jerusalem, som enligt Uppenbarelseboken nu finns i himlen, och som skall komma ned till jorden efter "de 1000 åren". Den som tror något annat om Israel måste fundera på om Gud hade vilselett Abraham. Även avsaknaden av ett judiskt Israel i Uppenbarelseboken bör utgöra en tankeställare för de som väntar på ett sådant rike. I stället återfinns där enbart Guds andliga Israel, med en världsvid utbredning.
Vad gäller nuvarande israeliska nation kan jag liksom många andra instämma i att det är bra att det judiska folket år 1948 återfick det land där deras fäder har bott under flera tusen år. Att detta skulle vara en uppfyllelse av bibliska profetior i Gamla testamentet kan jag dock inte hålla med om. Gud hade nämligen angett ett villkor härför, det vill säga att man omvände sig till Herren. Även med bästa välvilja kan man knappast påstå att detta har skett, även om enstaka judar har blivit födda på nytt. Enligt min mening är det politiska beslut som ligger bakom tillkomsten av nuvarande Israel, inte uppfyllelsen av bibliska profetior.
Slutligen vill jag påminna om att enligt Daniels profetia om de 70 årsveckorna (490 år), fick Israel som nation en sista tid för omvändelse, och denna tid avslutades i och med Jesu död på korset plus de följande cirka 3,5 åren då evangeliet enbart förkunnades för det judiska folket. Efter denna tidsperiod finns det självklart möjlighet för enskilda, vare sig de är judar eller inte, att "se upp till honom som de stungit" och bli födda på nytt.
Torbjörn Göransson
