Ett av världens mest berömda tal är när Martin Luther King talade i Washington under rubriken "I have a dream". Medborgarrättsrörelsen med Martin Luther King i spetsen bar på drömmen att människor av olika hudfärg och bakgrund inte bara skulle leva sida vid sida med varandra, utan också finnas i relationer till varandra som likar med samma medborgerliga rättigheter.
När Martin Luther King började i högstadiet åkte han buss till andra sidan av Atlanta där han bodde. Då var reglerna för bussarna att svarta endast fick sitta längst bak.
Även om de säten som var reserverade för vita var lediga var de svarta tvungna att stå. Martin var tvungen att alltid gå längst bak i bussen, men han hade sina tankar längst fram. Han sa till sig själv: ”Någon gång ska jag sätta min kropp där mina tankar är”.
När han började college träffade han många vita som också var emot segregeringen och rasismen. Med dessa möten minskade hans förakt för de vita alltmer och samarbete började i stället växa fram.
Enligt King har mänskligheten tre problem som är värre än allt annat: segregation, fattigdom och krig. Under hans sista år i livet ägnade han mer och mer tid åt de två senare problemen.
”Precis som ickevåld har avslöjat hur otäck rasdiskriminerings är, måste vi nu finna sätt att avslöja och råda bot på fattigdomen – inte bara yttringarna utan de grundläggande orsakerna”, skrev King.
Sverige år 2015 saknar lyckligtvis de förtyckande lagar som fanns i 1960-talets USA och som försvårade och omöjliggjorde för människor av olika hudfärg att kunna möta varandra.
Samtidigt är segregationen mycket stor på många håll i vårt land. I flera städer i Sverige kan det ibland räcka med avståndet mellan två busshållplatser eller tunnelbanestationer för att upptäcka att människor, med hem bara några hundra meter från varandra, aldrig har varit på platser som upplevs främmande och än mindre känner någon med ett annat postnummer.
Genom initiativ som "Svenska med baby" kan föräldrar och barn göra skillnad för varandra. Med samtal, joller och skratt som metod byggs nya broar och människor får träna svenska. Verksamheten syftar till att skapa nya möten mellan barn och föräldrar från olika bostadsområden – och med ursprung i hela världen.
Sedan starten i Stockholm i slutet av 2012 har Svenska med baby haft över 5 000 besök, med deltagare från hela Stockholmsområdet och med ursprung i mer än 60 länder.
Många föräldrar som finns i arbetet ”Svenska med baby” vittnar om hur svårt det kan vara att lära känna människor från andra områden än där de själva bor.
Detta gäller både för de föräldrar som är födda i Sverige och har bott här under hela sina liv och för de som har ursprung i andra länder.
Församlingsmedlemmar runt om i Sverige vittnar om hur berikande församlingslivet har blivit genom möten med nya svenskar, men det är också tydligt att ett framgångsrikt integrationsarbete i en församling, precis som i en kommun kräver energi, intresse och resurser.
Det är hög tid att bryta segregationen!
Inom medborgarrättsrörelsen ordnades bussbojkotter. Eftersom bussarna var en så tydlig del av segregationen bestämde man sig för att inte åka med dem, utan i stället gå eller åka tillsammans i de få bilar de svarta ägde.
Avgörande var när Rosa Parks vägrade att flytta sig från vit-sektionen i den buss hon varje dag tog på väg hem från jobbet. Utmaningen till många av oss i dag är närmast att sitta kvar och gå av på en annan hållplats eller station än vi är vana vid.
Segregering kan brytas när vi lär känna människor som vi vanligtvis inte hade kommit i kontakt med och bekantar oss områden vi inte har varit i. Först då skapas möjligheter, då kan en medborgarmöjlighetsrörelse bli till verklighet i Sverige, i dag.
Anna Libietis, mottagare av 2015 års Martin Luther King-pris, verksamhetsansvarig Svenska med baby.
Karin Wiborn, generalsekreterare Sveriges kristna råd.
Sofia Walan, generalsekreterare Kristna fredsrörelsen.
Lasse Svensson, kyrkoledare, Equmeniakyrkan.
