Vår familj läser och älskar Vibeke Olssons böcker om Bricken. När man själv kommer från arbetarmiljö och är uppfödd på strömming och skalpotatis värmer dessa böcker och den inlevelse de förmedlar på ett särskilt sätt.
Men kära Vibeke: i intervjun i Dagen 11/2 får man intrycket att klyftan mellan väckelserörelse och arbetarrörelse enbart är frikyrkoledarnas fel.
Det måste ändå framhållas att under hela den socialdemokratiska regimen har arbetarrörelsen varit sig själv nog och medvetet marginaliserat och ibland tagit helt avstånd från väckelserörelsen på ett olyckligt sätt.
Möjligen har många potentiella väljare därmed tvingats högerut? Och framför allt har kraften i väckelserörelsens förmåga att upprätta människor och ge social stabilitet i kaos på grund av missbruk med mera undervärderats.
Lennart Davidsson, Örebro
