I Dagen 13/3 publicerade vi, tillsammans med ett par andra naturvetare, en artikel där vi pekade på samstämmigheten mellan naturvetenskap och gudstro. Upptäckter de senaste 100 åren gör en gudomlig skapelseakt till den rimligaste förklaringen till universums uppkomst.
Den vetenskapliga världsbilden med Big Bang, universums expansion och evolution innehåller en sådan oerhörd finjustering att den enda rimliga slutsatsen är att det finns en skapare.
Vi nämnde bland annat den evangeliskt troende biologen och läkaren Francis Collins som i sin bok ”Evolutionens Gud” (Libris) påpekar att Gud talar samstämmigt genom Bibeln och DNA.
Vesa Annala från föreningen Genesis har (Dagen 18/3) bemött vår artikel. Det är lite oklart exakt vad hans kritik är. Han verkar kritisera uppfattningen att vetenskap och religion skulle vara i harmoni och menar i stället att vetenskap och Bibeln lever i ett partnerskap med varandra, förenade i ett enda vittnesbörd till Skaparen. Men är inte detta just vad harmoni innebär och det som bland annat Francis Collins hävdar? Det framgår inte vad Vesa Annala menar med modern kreationism men föreningen Genesis ifrågasätter gängse vetenskapliga teorier och hävdar bland annat att universums ålder är omkring 10 000 år, att Big Bang aldrig har inträffat och att evolution inte har ägt rum. Vi tar bestämt avstånd från ett sådant synsätt och anser inte att detta utgör harmoni och/eller partnerskap mellan Bibeln och vetenskapen. Augustinus skrev att det är oansvarigt och farligt när kristna uttrycker sig om universums, jordens och livets historia på ett sätt som uppfattas som okunnigt av den icke-kristne, eftersom detta kan bli till en stötesten.
Genesis representerar en speciell form av kreationism men har inte monopol på ordet. Var och en som tror att Gud har skapat världen är kreationist, även om man anser att det har skett genom en stegvis process. Inom den ungjordskreationistiska rörelsen påpekar man gärna skillnaden mellan begränsad biologisk variation och storskaliga förändringar men är obenägen att skilja mellan storskalig evolution som biologisk teori och ateism.
Den här oförmågan eller oviljan delar man med militanta ateister som till exempel Richard Dawkins som Annala nämner. Ungjordskreationisterna har liksom Dawkins byggt sin världsbild på att evolution medför ateism. Det korrekta förhållandet är det motsatta, nämligen att ateismen kräver att evolutionsteorin stämmer, men evolutionsteorin kräver inte att man är ateist. När man ser den här distinktionen blir både ungjordskreationismen och ateismen betydligt mindre intressanta som alternativ.
