Ni 22 pingstpastorer är väldigt tydliga med att den som lever ut sin homosexualitet inte kan komma till himlen. Denna ståndpunkt väcker två viktiga frågor.
Ni hävdar att Bibeln är tydlig i fråga om utlevd homosexualitet och ni hänvisar underförstått till 1 Kor 6 där Paulus skriver att ”inga otuktiga ... eller män som ligger med män ... skall få ärva Guds rike”. Detta måste väl innebära att alla de synder som Paulus räknar upp i dessa verser stänger dörren till himlen för den som utövar dem? Paulus jämställer ju homosexualitet med otukt, avgudadyrkan, tjuvaktighet, dryckenskap, ovettighet och utsugning och säger att ”ingen sådan skall få ärva Guds rike”. En kristen egenföretagare som systematiskt fuskar med skatten stjäl från staten. Han/hon är tjuvaktig. Är denne person på väg mot helvetet? Det måste ni mena, annars är ni väl inte konsekventa med nämnda bibelord. Menar ni alltså att den som exempelvis medvetet fuskar med skatten (stjäl från staten) eller på annat sätt stjäl från någon (till exempel slösurfar på arbetstid och därmed stjäl arbetstid från arbetsgivaren, medvetet struntar i att betala P-avgift och så vidare) inte kan komma till himlen? Paulus gör ju ingen skillnad på utlevd homosexualitet och tjuvaktighet – gör ni det?
Menar ni alltså att man blir frälst enbart av nåd, men för att få behålla sin frälsning så krävs det att man inte lever ut en synd under en längre period, i alla fall inte de synder Paulus räknar upp i 1 Kor 6? Om en homosexuell kristen som levt i celibat hela sitt liv en dag börjar leva ut sin homosexualitet så stängs porten till himlen för honom, enligt er. Då har han alltså förlorat sin frälsning. Kan han då omvända sig och bli frälst igen? Säger inte Hebréerbrevet att man aldrig kan bli frälst igen om man en gång har förlorat sin frälsning (Hebr. 6:4 och 10:26)?
Ska man tolka ert manifest som att det här är Pingströrelsens officiella hållning i dessa frågor? Jag tror att många av Pingströrelsens medlemmar skulle vilja ha ett tydligt svar på den frågan.
Peter Persson
