Med bestörtning har jag tagit del av 22 predikanters tvärsäkra uttalande om vilka som ska komma till himlen och vilka som ska hänvisas till helvetet (Dagen 9/4). Vid läsningen slår det mig att de som skrivit under artikeln kan komma att bli ganska ensamma i sin himmel.
Jag själv riskerar att missa himmelriket eftersom jag brottas med många av de synder som Paulus räknar upp i Romarbrevet. Det enda jag har att lita till en gång, det är Guds nåd och barmhärtighet.
Tröstefullt är att jag aldrig hört någon kyrkoledare så frankt och tveklöst företräda Gud i domaransvar när det gäller de yttersta tingen. Jag har lyssnat till många teologiska samtal omkring olika gruppers plats i församlingen. Det kan ha gällt kvinnor, barn, homosexuella, funktionshindrade, romer och människor från andra länder. Ansvar och lågmäldhet har präglat dessa samtal. Jesu ord har funnits med som en fond ”Döm inte, så blir ni inte dömda” (Matt 7:1).
En grundbult i den kristna tron är att människan är skapad och älskad av levande Gud. Varje människas värde är heligt och okränkbart.
Vår uppgift måste vara att högakta och bistå varandra, be goda böner och samtala med varandra med ömsinthet och respekt. När stunden kommer för oss att kliva ut ur tiden så tror jag att det öppnas en överraskande tillvaro som nåden fyller med rymd och vidd.
Marianne Andréas, generalsekretare Sveriges Frikyrkosamråd
