De senaste veckorna är det många som gjort sig till talespersoner för vad den rätta pingstläran verkligen är. Det är en livfull och samtidigt komplicerad verklighet vi lever i. Tron att Anden talar till alla och att alla har rätt att läsa och tolka Bibeln har varit grundläggande för de som kallats för "läsare". Så vem ska man då tro på i bruset? Framför allt vill vi utmana alla att studera Skriften och söka övertygelse och vägledning, helst i en levande församlingsmiljö tillsammans med andra.
Som företrädare för Pingst - fria församlingar i samverkan och nätverket Pingst Pastor vill vi peka på några vägledande meningar för församlingar när de söker vår gemenskap:
Vi säger om Människan: ”Alla människor är älskade av Gud och skapade till hans avbild. Alla människor har ett unikt och lika värde.”
Vi säger om Bibeln: ”Vi tror att Bibeln är Guds inspirerade ord, absolut sant, varaktigt och oföränderligt.”
Vi säger om Relationer och äktenskap: ”Vi är skapade till goda relationer, till att älska våra medmänniskor. Sexualiteten är Guds gåva till äktenskapet, där Guds tanke är att man och kvinna ska leva tillsammans i livslång trohet. Våra pastorer viger man och kvinna till äktenskap.”
Vi säger om Frälsning: ”Vi tror att alla människor syndar mot den helige Guden, att alla behöver frälsning från syndens makt och konsekvenser, att Jesus Kristus är Gud uppenbarad i mänsklig gestalt, att Han tog alla människors synd på sig och dog på Golgata för oss och uppstod på den tredje dagen. Jesus är den ende frälsaren, medlaren mellan Gud och människa.”
Det är alltid en utmaning när tro och övertygelse möter människor och det omgivande samhället. Det finns ideal vi har med oss och samtidigt en verklighet att förhålla sig till. När det gäller frågorna om homosexualitet och kristen tro finns det hos oss inga antagna policydokument som klassificerar just homosexualitet på ett visst sätt. Vad vi däremot säger tydligt är att vi tror att äktenskapet är till för en man och en kvinna. Men vi lever i följderna av en sexuell revolution i västvärldens samhällen där sexualiteten ofta markerats ut som den starkast identitetsbärande faktorn i människans liv och inser att vi därmed kan anses vilja begränsa människors frihet. Det är dock inte vårt syfte, däremot tror vi att sexualiteten ändå alltid behöver en trygg form i hur den levs ut. Vi som kyrka behöver också kunna erbjuda en annan vision om livet än endast sexuell frigörelse enligt vår tidsandas och kulturs definition.
Vi står ständigt i en arbetsprocess att hitta vägar att både föra dialog och kommunicera evangeliet. Ett exempel på detta är vårt Sigtunamöte som hölls i december. Vi möttes då till ett pentekostalt symposium om mänskliga rättigheter. 55 pastorer, akademiker, politiker och experter från Norden var tillsammans ett dygn för att samtala och diskutera hur vi, som bibeltroende karismatiker, förhåller oss till det omgivande samhället i en tid som denna och hur vi kan förklara oss. Några av våra övertygelser delas inte av det omgivande samhället, medan andra sanningar efterfrågas mer än någonsin. Vi söker att med nödvändig pragmatism och teologisk integritet hitta vägar framåt. Vi söker självförståelse och förhållningssätt att vara kyrka i respekt för alla människors lika och unika värde och samtidigt vara fortsatt sanna mot vår övertygelse.
Vi tror att dessa processer kräver tydlighet men också ödmjukhet. Paulus konstaterar i 1 Kor 4:4 ”Mitt samvete är rent, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer mig är Herren.”
Vi tror att processen och samtalet behöver präglas av respektfullt lyssnande men också ges tid i en kontext där förändringar ibland sker med för hög hastighet. I stridens hetta och tidens stress tillmäter vi varandra saker som inte är sanna och vi blir lätt fångna av den egna prestigen att få sista ordet i en ordväxling. En dansk filosof säger att "den ädla konsten att tappa ansiktet kommer en dag att rädda mänskligheten". Ska vi lyckas med det stora uppdraget, att göra Jesus känd, trodd och älskad, behöver vi alla vara beredda att förlora lite prestige för att vinna något större.
För oss är Pingströrelsens kännetecken kärlek till Gud och kärlek till människor. En av de framträdande predikanterna i Pingströrelsens början, Frank Bartleman fick frågan om vad som präglade den unga väckelserörelsen och han säger "Det var den heliga kärleken. Vi älskade inte bara varandra, utan vi älskade alla människor, oberoende av hudfärg, nationalitet eller trosbekännelse. Vi älskade människor därför att de var människor och vi var behärskade av en enda åstundan: att de skulle få del av den välsignelse Gud givit oss."
Så, vem får nu komma in i himlen? En viktig och allvarlig fråga. Den stunden den frågan handlar om alla andras liv och vandel och inte mitt eget behov av frälsning så tror vi att vi kommer fel såväl pastoralt som teologiskt. Vi litar på att Gud i sin allmakt kommer att välkomna de som tillhör honom.
Vi beklagar mycket att den debatt som seglat upp de senaste dagarna riskerar att drabba enskilda homosexuella då den i mångt och mycket har sin grund i en mer generell debatt om hur vår rörelses bibelsyn ska vara och hanteras. Vi tror att tydlighet och generositet är viktiga ledord för Pingströrelsen i den tid som är vår, en tid fylld av utmaningar men också av värdefulla relationer till medmänniskor.
Pelle Hörnmark, föreståndare Pingst FFS
Daniel Alm, nätverksledare Pingst Pastor
Ingrid Svanell, verksamhetsledare Pingst församling och handläggare för vigselfrågor
Avslutad debatt
I och med detta inlägg avslutas den långa debatten om homosexualitet och kristen tro för att ge plats åt andra viktiga och angelägna debatter.
/Carl-Henric Jaktlund, debattredaktör
