I den pågående debatten om gudstjänstens förnyelse och fördjupning vill jag ge några tankar. Gudstjänsten är en oerhört viktig mötesplats, först och främst mellan Gud och människan, men också mellan människor som tillsammans söker Gud eller i någon mån närmar sig honom.
Problemet i våra svenska församlingar är att vi ofta har alltför många tråkiga och andefattiga gudstjänster, som mera liknar en sorglig parentation än en glädjefylld uppståndelsefest. En annan variant är den ”pratiga” och ”trevliga” modellen, som mera liknar en tv-show än en gudstjänst med helig gudsnärvaro och varm trosatmosfär.
När det gäller frågan om vem gudstjänsten är till för, så ställs ibland tre kategorier av tolkningar emot varandra.
Den första kategorin betonar att gudstjänsten är till för Gud. Då betonas främst tillbedjan, lovsång och liturgiska former.
Den andra kategorin, som ligger nära den första, lägger fokus på att gudstjänsten är till för gudsfolkets/församlingens gemensamma uppbyggelse och utrustning. Då blir fokus på bibelundervisning, lärjungaformande, förbön och karismatik.
Den tredje kategorin slår fast att gudstjänstens främsta målgrupp är sökande människor, som behöver höra evangelium. Då blir begrepp som sökarvänlighet, kulturell relevans, enkelhet och folklighet viktiga.
Jag tror att vi ska tänka in alla dessa tre tolkningar och försöka förena dem. Vi kan använda oss av en enkel pedagogisk bild: En triangel, där den övre spetsen står för tillbedjan uppåt inför Gud, och de två nedre spetsarna står för lärjungaskap inåt i församlingen och evangelisation utåt till sökande människor.
I mitten av triangeln är Jesus i centrum, Guds ord vårt verktyg och den helige Ande vår hjälpare och livgivare.
Vi behöver bli bättre på att förena frihet och ordning, enkelhet och djup, folklighet och helighet, spontanitet och liturgi, undervisning och evangelisation.
Här kan vi, i både de yngre samfunden och de äldre kyrkorna, lära av varandra. Det viktigaste av allt är att vi vågar tro på kraften i Guds ord och att vi är beroende av den helige Andes liv och gudomliga smörjelse. Då skapas en trosatmosfär av gudomlig närvaro som berör både lärjungar och sökare. När sådana gudstjänster är väl förberedda i både bön, planering och ett inre lyssnande så kommer ofta den karismatiska och profetiska dimensionen i funktion, och alla slags människor uppfattar ett tilltal från Gud in i sina liv och situationer.
Några exempel från Sverige där dessa olika ingredienser – enligt mitt sätt att se det – på ett bra sätt förenas, är församlingen Livets ord i Uppsala, Sankta Clara kyrka i Stockholm och Oas-rörelsens gudstjänster och konferenser. Det finns naturligtvis många fler som skulle kunna nämnas.
I "Naturlig församlingsutveckling", som jag sedan mer än tio år tillbaka har förmånen att arbeta med, är inspirerande gudstjänster ett mycket viktigt kvalitetssärdrag i friska och växande församlingar. Genom undersökningar i mer än 70 000 församlingar i cirka 70 länder, varav över 500 församlingar i Sverige, så har vi funnit att några frågor runt gudstjänsten har speciellt stor betydelse.
Jag vill nämna tre av dessa:
1. ”Musiken i gudstjänsten hjälper mig att tillbe Gud.”
2. ”Jag känner att predikan i gudstjänsten talar till min personliga situation.”
3. "Jag möter Gud på ett meningsfullt sätt i våra gudstjänster." När lokala församlingar har börjar arbeta med dessa frågor så har positiva förändringar skett och gudstjänsterna har blivit attraktiva för såväl medlemmar som sökare.
Musiken och sången har en oerhört stor betydelse, både för att uttrycka vår tillbedjan och lovsång inför Gud och som förkunnelseform inför människor. Kolosserbrevet 3:16 och Efesierbrevet 5:19 beskriver båda dessa funktioner.
Här behöver vi en mångfald av uttryckssätt och stilar, som kan beröra olika typer av människor, men med en övervikt för de mera folkliga musikstilarna. Hillsongs stora framgångar har säkerligen mycket med detta att göra. Bibelförkunnelsen och undervisningen behöver uppleva en ordentlig renässans.
Korta allmänreligiösa betraktelser och även lifecoachande föredrag bör ersättas av rejäla predikningar med utgångspunkt ifrån de bibliska berättelserna, personstudierna och de undervisande texterna. Då mättas den andliga hungern och tron både skapas och växer i människors liv.
Det måste också ges tillfälle att gensvara på förkunnelsen och få möjlighet till förbön och gudsmöten, utifrån behov av omvändelse, frälsningsvisshet, förnyelse, upprättelse, helande och gudomlig hjälp i olika problemsituationer. I dessa olika former av förbönsstunder kan Andens gåvor fungera på ett både naturligt och övernaturligt sätt.
Vad vi behöver är levande och varma gudstjänster, där både den helige Ande och andligt längtande människor trivs. Formerna i sådana gudstjänster kan se olika ut.
Här finns utrymme för såväl intressanta vittnesbörd/livsberättelser som sång i Anden och profetiska tilltal – likaväl som Vår Fader, Trosbekännelsen och Välsignelsen.
Roine Swensson, församlingsinspiratör och resande bibellärare.
