Är det därför vi inte har väckelse i väst?

Det har förts viktiga samtal i Dagen om hur våra kyrkor tappar medlemmar. Detta trots våra många goda präster och pastorer och jättefina genom­arbetade program i ändamålsenliga kyrkolokaler.

Vi arrangerar stora konferenser om evangelisation och mission. Ändå minskar antalet kristna bekännare i vårt land och i stort sett i hela E­uropa som i dag rymmer mindre än fem procent av världens alla evangelikala kristna.

Varför har vi ingen väckelse i västvärlden när kyrkan växer så starkt på andra håll?

Många har frågat mig vad jag tror är orsaken till stagnationen i västvärlden. Efter att genom åren på många resor ha mött många framgångsrika så kallade "själavinnare" i åtskilliga länder med väckelse vill jag försöka ge en liten ofullständig lista, som du själv gärna kan bygga vidare på. Flera av dessa punkter har formats utifrån människor som jag mött inte minst i väckelsens Kina.

Vi har fastnat i materialismen

Vi har inte kunnat kombinera rikedom och ödmjukt b­eroende av Gud. Det kan också avläsas i dag i länder med väckels­e, som avtar i takt med materialismens intåg. Ju högre standard och större ekonomiska resurser, desto fler ber: ”Gud visa oss hur vi ska få till större, ja jättestora megakyrkor”. Trots att det i sådana stora församlingar visar sig att bara 20 procent är aktiva medan resten är bara konsumenter och åskådare.

Vi är konsumentorienterade

Vår stora fråga är oftast: ”Vad kan Gud ge mig?” Allt mera sällan hörs: ”Vad kan jag ge?” Konferenser om självförverkligande lockar mängder, och alla vill fylla sin personliga andliga ”hink” med saliga kickar.

Vi har placerat Gud i en låda

En instängd Gud ber vi u­tföra gärningar som passar vårt bekväma liv och leverne.

Vi anpassar och tolkar Guds Ord till vad folket och samhället tycker

Det talas om nåd, men inte varför vi behöver den. B­ibelns budskap om att människan kan gå evigt förlorad har nästan helt tystats ner. B­ibeln tolkas så att vi kan leva som vi vill.

Vi har mycket liten förståelse för uppoffringar

Vi är vana vid bästa försäkringar och ett livslångt liv. Som om våra liv är så värdefulla så att de inte ska offras för Gud. Att en tjänst för Herren ska garantera ett långt och bekymmerslöst liv. Ett tecken på Guds speciella välsignelse. Vi har glömt att väckelse är kostbar.

Vi är alltför lokal- och programfixerade

Vi har snygga program och stiliga framträdanden i stället för en inre renhet och utstrålning som berör männi­skor. Vi åstadkommer en hel del rörelse i kyrkorna och folk till och med faller i Andens kraft i möten, men låter inte Anden få resa oss upp till en uppoffrande tjänst för Gud.

Vi har inte tid för Gud

Vi begränsar starkt tiden för Gud att få komma till tals med oss. Det gäller såväl i den privata bönen som i våra mötes­sammanhang. Attityden tycks vara: ”Herre, jag älskar dig. Nu har du fyra minuter på dig att välsigna mig”.

Wilgot Fritzon, tidigare missionsföreståndare, Ljus i Öster