Först några goda ord om författaren Marcus Birro. Många med mig har uppskattat Birros förmåga att föra in Gud i det offentliga rummet. Hans språk går hem i vida kretsar, och han har tydligt vittnat om sin personliga tro på Gud. Så långt jag begriper har hela kristenheten visat en varm, generös och öppen attityd gentemot Birro.
När han nu (Dagen 24/11) ger sig in som försvarsadvokat för paret Ekman med anledning av min debattartikel (Dagen 18/11) lyckas han göra några rejäla stolpskott.
Marcus Birro, som är expert på fotboll, vet att en match med enbart stolpskott inte kan vinnas. Finner att hans försvarstal innehåller ett antal sådana.
Det första stolpskottet: Att min kritik av Ekman byggde på hans nya bok. Min artikel grundade sig framför allt på en intervju av den pålitlige journalisten Thomas Österberg (Dagen 4/11). Det är i intervjun Ekman påstår att frikyrkliga gudstjänster liknar Allsång på Skansen, samt att protestantiska företrädare är representanter för "söndring", "själviskhet", "orsakar djupa skiljelinjer" och är "obibliska".
Jag påstod och fortsätter påstå att detta är arrogant och chockerande uttalanden om det protestantiska sammanhang han tidigare tillhörde och företrädde.
Det andra stolpskottet: Att min kritiska inställning till Romersk katolska kyrkan (RKK) bottnar i gamla fördomar. Är det en fördom att ta avstånd från RKK:s anspråk om att vara den enda kyrka i världen som säger sig äga "sanningens fullhet" och utgör enda garanten för människans frälsning?
Jag citerar från Stora Katekesen artikel 846 med rubriken ”Utanför kyrkan ingen frälsning”. Vad betyder det? Så här står det i katekesen: ”Med stöd av den heliga Skrift och traditionen lär det (konciliet) att kyrkan stadd på pilgrimsfärd, är nödvändig för frälsningen.
Kristus är den ende förmedlaren och den enda vägen till frälsning. Han är närvarande i sin kropp som är kyrkan. Han har uttryckligen betonat att tron och dopet är nödvändiga. Därmed har han också bekräftat att kyrkan är nödvändig, eftersom människor träder in i henne genom dopet som genom en dörr. Man kan därför inte bli frälst, om man vet att den katolska kyrkan är instiftad av Gud genom Jesus Kristus som något nödvändigt men ändå vägrar att inträda i den eller stå kvar i den.”
Är det verkligen fördomsfullt att ta avstånd från RKK:s höga anspråk uttryckt i dess egen katekes?
I min värld är detta krav för frälsning absurt. Marcus Birro säger sig vara trött på alla som sätter upp elstängsel och spikar upp staket runt den egna tron. Visst är väl ovanstående från RKK ett gott exempel på elstängsel?
Dags för det tredje stolpskottet. Jag citerar Birro: "Jag älskar att tänka mig svensk kristenhet som en stor trädgård där man kan vissla sig fram genom tillvaron och känna sig hemma i olika sammanhang." Det är vackert uttryckt men för tanken till Edens lustgård före syndafallet. I vår fallna värld måste vi nog vara vaksamma inför fallgroparna.
Ett exempel på fallgrop är den ofta missbrukade versen i Johannesevangeliet 17:21: ”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.” Jag måste erkänna att jag har svårt att vandra runt i Birros allomfattande stora trädgård, till exempel kan den vara fylld med reliker, mariastatyer och helgonporträtt, och en grop som leder ner till skärseldens lågor etcetera.
För att slippa beskyllningen om fördomar citerar jag från en inte alltför gammal bok, "La Lumière de la foi", skriven av ingen mindre än Franciskus. Hans avslutningsord i boken lyder:
”Låt oss vända oss till Maria, Kyrkans Moder och vår tros Moder genom följande bön: O Moder, hjälp vår tro! Öppna våra öron till att höra Ordet, för att vi skall känna igen Guds röst och hans kallelse.” (sid 90)
Varför manar RKK:s högste ledare sitt folk att vända sig till Maria? Det finns ingen biblisk motivering för detta, endast den så kallade Traditionen. Jesus sade i stället: "Sannerligen, jag säger er, vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er… Be, och ni skall få, så att er glädje skall bli fullkomlig" (Joh 16:23-24).
Erling Medefjord
