Att vara nyanserad är svårt i en värld där allt är polariserat och var och en måste ta ställning i allt. Därför går det inte ihop för många att jag varken är för eller emot Livets ord. Men jag vill inte bli använd av någon sida utan berätta det jag anser är sant.
Jag gillar både Ulf Ekman och SVT:s Anna Lindman, jag har svårt att ogilla människor. Jag är kanske konflikträdd men jag citerar Aristoteles: ”Sokrates är mig kär, Platon är mig kär, men kärast av alla är mig sanningen.” Men även om Ulf Ekman är vis och har uppmuntrat mig och Anna Lindman är en trevlig och kompetent journalist så hindrar det inte mig från att tala fritt.
Det är bra att Livets ord granskas, men SVT är inte fläckfria. SVT lever i en sekulariserad, socialistisk och materialistisk värld där pengar och makt är centralt och det blir omöjligt att förstå oss kristna, för vi pratar två olika språk.
Jag är oärlig om jag inte erkänner att jag är tacksam för mycket på Livets ord. Jag är omtyckt, har en bra familj, har lärt känna många godhjärtade människor, har haft en trygg skolgång och många lärare har varit ovärderliga.
Jag är en förnekare om jag inte erkänner att jag farit illa på Livets ord. För mig har problemen varit existentiella och psykiska, inte ekonomiska. Däremot har jag fått sår som begränsat mig, gjort mig deprimerad och förgiftat min tro. I dag är jag inte bitter, även om jag en tid ville krossa alla fönster på Livets ord.
Jag är ignorant om jag inte erkänner att väldigt många har tagit skada på Livets ord och fått sina liv förstörda, jag har alltid velat vara en röst för dem.
Jag är inskränkt om jag inte erkänner att jag med stor sannolikhet hade farit lika illa (kanske ännu mer) i ett sekulariserat sammanhang. Jag är en kristen hemlös, jag passar inte in i den sekulariserade värden eller den kyrkliga. Jag är inklämd i mitten. Där har jag stöd från många vänner, vi delar en gemensam ensamhet.
Jag är naiv om jag inte erkänner att det har varit något ruttet bakom ekonomin på Livets ord. Bevisen var främst ord men indicierna är starka.
Jag är feg om jag inte erkänner att jag blev besviken på medias ensidiga skildringar. Livets ord är komplext och en sektstämpel hjälper inte de som tagit skada. Det blir inte bara en kritik mot samfundet utan hela kristenheten.
Om ledarna på Livets ord är de Guds män de vill vara bör de ta lärdom av Kung David. Han gjorde en annan mans fru gravid, dödade sedan mannen och gifte sig med kvinnan. Men när en ung profet vid namn Nathan avslöjade allt blev David förkrossad, erkände inför hela folket och omvände sig. David kallas för en man efter Guds hjärta, inte för att han var perfekt utan för att han öppet ångrade sig.
Jag vill i dag se kristna ledare som gråter, erkänner sina fel, omvänder sig och sonar för sina misstag. Då kommer de flesta att förlåta dem. Men inte de hårdhjärtade, för dem kommer kampen mot Livets ord aldrig upphöra förrän Livets ord förintats och all kristendom i värden utplånats. Sådana människor kan vi inte ta på allvar.
Emanuel Almroth, uppvuxen i Livets ord
