Överallt gör det ont. Just nu är det många som är på väg tillbaka till oroshärdarna. Varför? Anhöriga som väntat verkar inte få en ny chans här. De som kom tog en risk som jag troligen aldrig kommer i närheten av.
Senare samma kväll / höll jag en kartbok i handen / lät fingrarna vandra över världen / och viskade / var gör det ont? / den svarade /
överallt / överallt / överallt*
Guds rike bor inom er, säger Jesus. Det riket har andra gränser än världskartan. Min personliga utmaning är att inte låta mig begränsas av landsgränser, mina egna inre fördomar eller valet att fortsätta leva som om inget förändrats.
I teorin vill jag inte se segregation och den uppdelning och avskärmning det innebär, men i praktiken är integration en otroligt stor utmaning. Måtte vi våga generositet, bli öppnare och vara ännu mer uthålliga, inte begränsa utan vilja den förändring som blir nödvändig för att rita om kartan. Det är min bön.
Integration. Ett ord vi hört och läst många gånger de sista månaderna. Troligen kommer det snart att vara något av det viktigaste vi gör, att integreras med våra vänner som kommit och de som fortfarande hoppas och är på väg. En del med betydligt högre utbildning än mig, andra med djupa trauman som gör att de inte blir nyttiga i välfärden. Integration, vad betyder det? Motsatsen är segregation. Kanske detta är två av de viktigaste orden vi behöver förstå och så tillsammans välja väg efter hur vi vill att vårt land och världen ska se ut. Överallt gör det ont.
