Det torde vara helt unikt att en minister (vi kan kalla honom Morgan Johansson) i ett kristet land inte verkar kunna fullborda en enda mening med orden "de kristna" i. Jag har lyssnat på debatten om hur de kristna på asylboenden trakasseras och det är som om hans tunga är förtrollad.
Det gäller för övrigt inte bara honom. Det är många som tycks tro att de är rasister för att de försvarar trakasserade kristna. Varifrån kommer den perversa uppfattningen?
P1-programmet Människor och tro berättade vädjande i förra veckans sändning att de letar efter folk som vågar skriva eller prata om detta. Allt är så ”känsligt”. Varför är det känsligt?
Låt oss tala klarspråk: Det är som om den politiska eliten helt enkelt inte kan uttrycka en enda tanke som gör gällande att kristna förtrycks.
Och ändå! Kristna är den religiösa grupp som är allra mest förföljd i världen. Delar av den förföljelsen följer givetvis med flyktingströmmen. Alla vet det, men få vågar skriva det.
Trots detta säger jag nej till kristna asylboenden. Tidigare tyckte jag att det vore en självklarhet, men jag har ändrat mig. Låt mig förklara varför.
Sverige är ett kristet land. Även om vi är väldigt sekulära, kanske mest sekulära i hela världen, så vilar vårt land på kristna värderingar och ideal.
Nästan alla delar dessa ideal. Genom åren har vårt land kommit väldigt långt när det gäller demokratisk utveckling. Det är vår kultur. Den har sina brister, den är inte så vacker som en del tycks tro, men den är ändå osedvanligt långt kommen när det gäller synen på tolerans.
Sverige har exempelvis kommit långt när det gäller synen på barns, kvinnors och homosexuellas rättigheter.
Vi tror på mångfald, broderskap, jämlikhet. Varför ska vi tolerera stenåldersmoral bara för att utövarna är flyktingar? Jag har aldrig begripit det.
De asylboenden det talas om är på många sätt som Sverige i miniatyr. Och i Sverige samsas vi. I Sverige samlas vi.
I Sverige får alla röra sig fritt på våra gator, oavsett om vi är unga kvinnor i korta kjolar, unga män i halsduk, oavsett om vi tror på Gud, Allah eller inte.
Alltså. Om man inte kan dela kök med en person för att han, hon eller hen är kristen, om man spelar upp videoklipp med halshuggningar för sina kristna grannar, om man beter sig som en stenåldersman mot någon annan för att denne någon tror på en annan Gud eller ingen Gud alls – om man beter sig så på ett boende - då är risken ganska stor att man kommer bete sig ungefär likadant ute i samhället.
För där ute är det som där inne, fast större, och mer. Den ilska som dessa människor bär på kommer att växa när de inser att landet de har kommit till har en fri och tolerant kultur mot människor som de i grunden uppenbarligen inte tycks acceptera.
Betänk detta. Asylboenden är som Sverige i miniatyr.
Alltså bör vi inte ha särskilda boenden för kristna. Vi har inga ghetton för judar heller. Vi arbetar inte så. Vi samlas. Vi samsas. Vi tolererar varandra.
De som kommer hit måste från första dagen lära sig hur vårt upplysta och civiliserade land är ordnat.
Marcus Birro,
författare och debattör.
