Under mitt nästan sjuttiofemåriga liv har jag aldrig varit med om en värld så full av konflikter, krig, hat och kriminalitet som jag upplever just nu. Vart ska det sluta? Vart för det mänskligheten?
Mänskligheten står förvirrad och uppskrämd inför en ny sorts råhet och omänsklighet som väller fram, slår sönder riken, familjer, och samhällen. Och det går fort. För fem år sedan visste knappast ingen vad IS – Islamiska staten stod för. Nu har hela världen hört talas om dessa radikaliserade muslimer, som är beredda att jämna byar och samhällen med marken, samtidigt som de hänger sig åt att hugga halsen av sina motståndare.
Samtidigt tävlar ett otal rebellgrupper med att slita Syrien i stycken. Mer än 250 000 människor har dött. Och ingen ser något slut på kriget. Flyktingströmmen som krigen orsakat är de värsta sedan andra världskriget. Miljontals människor är på flykt främst mot Europa.
I öst leds det återuppståndna Ryssland av en nyckfull ledare med tydliga anspråk på att skapa ett nytt välde och bli en viktig spelare på världspolitikens område.
I väst träder en helgalen oljemiljardär fram som vill bli USA:s framtida president, villig att köra ut los latinos, stänga gränserna och bygga en gigantisk mur vid mexikanska gränsen.
Fler debattartiklar:
Bekvämt med profeter på avstånd
Åke Bonnier: Gud är bortom alla världens religioner
Ta inte bort de goda stororden från Bibeln
I detta läge frågar jag mig var befinner sig Guds profeter och apostlar? Ni som leder församlingarna, är ni villiga att ge era liv för Guds verk, även om det skulle innebära förföljelse och martyrens död?
Hur kommer det sig att kyrkorna är knäpptysta? Vem blåser i trumpeterna och manar församlingarna till andlig strid? Har folket olja i sina lampor, är de kristna fulla av Anden? Ser man faran i en kraftlös och splittrad församling!?
Mitt i denna världsomskakande situation gömmer sig många av oss bakom verksamheter som kan tyckas lovliga, men som saknar kraft att föda andligt liv. Är det inte tid att proklamera helig fasta, nationell bönesamling och ett förnyat intresse för Guds ord?
Vi måste återigen få höra predikanter och äldste säga att de fått ett Herrens ord till församlingarna, ord som skakar om, mobiliserar, förvandlar och kallar till tjänst. Det duger inte längre med halvfabrikat. Kristna är hungriga efter Anden och inte efter organisation och utjämnade verksamhetsformer.
Församlingar, hör vad Anden säger till församlingarna. Låt oss rena oss från synden, söka Guds helighet, och göra oss redo för den sista striden innan tiden går mot sin fulländning.
Nils-Olov Nilsson, teol.dr och missionär
