Journalisten Christoph Andersson har gjort en rejäl djupdykning i främst de tyska arkiven från DDR:s säkerhetstjänst. Han fokuserar på förbindelsetrådarna mellan Stasi och det sydsvenska Växjöstiftet.
Avslöjande är beskrivningarna av de östtyska informella medarbetarna (IM) inom den lutherska kyrkan, vars uppgift var att kartlägga och infiltrera trossyskonen i Småland och på Öland. Dessa var i hög grad naiva, men ledningen borde ha sett farorna i att bli poliskt utnyttjade. Biskop Sven Lindegårds arkiv tycks än så länge vara outforskad mark.
Under DDR:s fyrtioåriga existens växte en kontakt fram mellan Svenska kyrkan och kyrkan i den östtyska staten, och svenskarna deltog i partnerskap med vänstift.
Det har nu gått tjugofem år sedan murens fall och enandet av Tyskland. Nationell forskning om detta utbyte har varit blygsam. Låt oss inte rota i det gamla, har det hetat.
Det förekom skilda bevekelsegrunder att engagera sig för människor i de dåvarande kommunistiska staterna i Öst- och Centraleuropa.
Dels fanns idealisterna, som ville hjälpa utsatta trossyskon, dels personerna som av politisk övertygelse ville ge sitt stöd till systemet, ”kommunistkramare”, om man så vill. Ett par exempel kan illustrera saken:
Växjö stift hade en mera omfattande verksamhet än andra tillsammans med sin östtyska motsvarighet. Biskop Sven Lindegård drev energiskt ett samverkansprojekt med Greifswaldstiftet. Även om det är vanskligt att helt förstå en människas drivkrafter, måste man nog i Lindegårds fall anta att han ville räcka en hjälpande hand till kristna i en svår situation. Lindegård verkade för att hans stift bekostade ett kyrkbygge i östtyska Demmin och han lät år efter år växjöstiftare besöka DDR och välkomnade delegationer därifrån.
Vad han inte torde ha haft helt klart för sig var att den östtyska säkerhetstjänsten, Stasi, visste det mesta också om denna verksamhet. De verkade i det dolda och infiltrerade skickligt. En viktig forskningsinsats är att nu granska Sven Lindegårds arkiv för att få veta mer om vänstiftskontakterna.
År 1987 invaldes biskop emeritus i Stockholm Lars Carlzon till ordförande i vänskapsförbundet Sverige-DDR. Född i Jönköpingstrakten och prästvigd i Växjö var han således gammal växjöstiftare. Carlzon efterträdde den välkände vänsterradikale socialdemokraten Stellan Arvidson. Den gången var det många inom förbundet som höjde på ögonbrynen, när en biskop fick överta ledningen.
Men Lars Carlzon var ordförande i Sveriges fredsråd och hade gjort sig känd som en kyrkans man med ”progressiva” ställningstaganden. Hans ledarartiklar i medlemstidningen präglas av hyllningar till DDR-regimen.
"Vänskapsförbunden gratulerar" är rubriken på en text med anledning av DDR:s 40-årsjubileum 1989, som Lars Carlzon undertecknade ihop med ordföranden för fransk-östtyska vänskapsförbundet.
Här hyllas statsrådsordföranden Honecker och hans flitiga folk för deras insatser på olika fält: fredens, avrustningens, avspänningens och likaberättigandets fält. I förhoppning om en värld, ”där trygghet, välstånd och vänskap mellan folken härskar” undertecknar de med orden ”vid Eder sida!”
Det märkliga var att man i det dåtida Sverige – inom och utom kyrkan – inte reagerade starkare på ett så öppet stöd för en totalitär stat. Men tidsandan var sådan.
Frågan är varför Svenska kyrkans ledningsorgan inte tidigare gått till botten med frågorna om kyrkans roll i relation till kommunistiska regimer, DDR och andra. Visserligen har kyrkomötet arbetat fram en sammanställning, men det räcker inte. Allmänheten har inte fått svar på sina frågor.
Det är dessutom hög tid, många som var med är döda eller mycket gamla. Idéhistorikern Johan Sundeen arbetar på en studie om 1968-generationens karriär i kyrka och teologi. Detta och andra initiativ är ytterst lovvärda – men en orädd forskning från officiellt håll är av stor vikt. Vi skulle därigenom få redskap att bättre förhålla oss till andra ideologier som kräver följsamhet och lydnad.
Det skulle heller inte behöva påpekas att den svenska säkerhetspolisen, Säpo, bör ompröva sin hemligstämpling av svenskars relationer till stater i öst!
Gunnar Hyltén-Cavallius, komminister emeritus. Medförfattare till "Som i en spegel, Kyrka och teologi i möte med DDR"
Anna Emdenborg, etiker
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet
