På grund av en oturlig svår fotvrickning på pingstaftonskvällen fick jag på söndagsmorgonen ge sent återbud till den pingstgudstjänst där jag skulle ha medverkat. Det gav mig i stället tillfälle att följa tv-gudstjänsten/fredsbönen från Fisksätrakyrkan, arrangerad av de katolska och svenskkyrkliga församlingarna i Fisksätra tillsammans med muslimska församlingen, granne med Fisksätrakyrkan.
Gudstjänsten, som presenterats både som fredsbön och ekumenisk laudes, hade freden som tema och kyrkoherde Carl Dahlbäck anknöt till pingstdagens text om andeutgjutelsen på pingstdagen, med betoning på att alla kunde förstå sitt eget språk. Anknytningen till det invandringstäta Fisksätra, där mer än 60 språk talas, var näraliggande.
Av både kyrkoherden och imamen Awad Olwan poängterades att när vi ser varandra och kommer varandra nära upptäcker vi allt vi har gemensamt som Guds barn och Abrahams ättlingar i de tre monoteistiska religionerna. Om vi kan lära oss i Fisksätra, i hela landet och ut över världen att leva tillsammans i respekt och kärlek kan hela världen förvandlas.
Välformulerade böner om fred och gemenskap bads såväl av representanter för svenskkyrkliga och katoliker som av imamen, på olika språk. Det som mycket höjde värdet av gudstjänsten var vackra solosånger på samma tema. Framförallt imponerade Mikael Zifa med sitt framförande av Olle Adolphsons ”Mitt eget land” och avslutningssången ”Låt din väg gå dig till mötes”.
Som jag upplevde gudstjänsten var den fylld av pingstens ande och ett vackert uttryck för det språk vi alla förstår och bör praktisera, kärlekens språk. Därför nedskriver jag spontant dessa rader, i tacksamhet över en berikande gudstjänstupplevelse.
