Efter att Pingst – fria föreningar i samverkan (FFS) på rådslaget 14 maj beslutade gå in i en gemensam teologisk utbildning med Evangeliska frikyrkan (EFK) och Svenska alliansmissionen (SAM), måste frågan ställas hur det då i förlängningen kommer att gå med troendedopet i pingstförsamlingarna?
SAM har ju i sin tidigare relation till Svenska missionskyrkan (SMK), i dag en del av Equmeniakyrkan, inte varit enbart förespråkare av baptistiskt dop utan också av spädbarnsdop via begjutning.
Inte heller inom EFK, tidigare Örebromissionen (ÖM), har troendedopet som en ofrånkomlig biblisk lära helt levt vidare från grundaren John Ongmans dagar i början 1900-talet.
Alltså, när Pingsts centralt utarbetade trosinnehåll i skrift, "Trons hemlighet" (ibland benämnd som "Pingstkatekesen") snart ska läggas upp på bordet i en gemensam lärosal med EFK och SAM – vad får det då för teologiska konsekvenser för pingstvänner? Är det åter igen så att de lokala pingstförsamlingarna, mitt i detta nya projekt, ska uppmanas från Pingst FFS att ta fram självständiga lärosatser?
Kan inte det få till följd att en pastor som utbildats på den tillsatta skolan kan komma att hamna i bibelsynstvist med sin arbetsgivare, en lokal pingstförsamling?
Jag är klart orolig för att troendedopets företrädare i denna aktuella ekumeniska konstellation så småningom också blir förlorare - på samma sätt som baptisterna inom Equmeniakyrkan verkar bli i och med samarbetsavtalet med Svenska kyrkan.
En utveckling i denna riktning gick att iaktta i början på 2000-talet då ledarmaterialet för tonårsgrupper och konfirmationsundervisning, "På spaning", skulle tas fram i en gemensam utgåva av Pingst ung, EFK ung, SAM ung och Svenska baptisternas ungdomsförbund på bokförlaget Libris.
På uppdrag, med reservation för justeringar, skrev jag i några av studiematerialets ämnen, bland annat om dopet. Konsekvent höll jag mig till troendedopet i min inlämnade text. När materialet publicerades 2003, hade exempelvis detta tillägg gjorts av redaktionsansvariga (sidan 103):
”Dopet länkas ibland till omskärelsen enligt förbundet med Abraham, något som gjordes med nyfödda och därför kunde ge viss legitimitet åt spädbarnsdopet… Men hur ’syndig’ är då en baby? Kyrkor med en baptistisk dopsyn, till exempel Svenska baptistsamfundet, Evangeliska frikyrkan och Pingströrelsen, får inte den bilden att gå ihop, medan man alltså i andra kyrkor resonerar på ett annat sätt. Om någon grupp vill fördjupa sig i till exempel Svenska alliansmissionens så kallade dubbla dopsyn kan det bli intressant, för där upprätthålls inte bara oreflekterat en gammal tradition.”
Om samfunden Pingst, EFK och SAM i framtiden skulle gå samman till ett gemensamt samfund, vilket alltså inte är orimligt, vad blir procentuellt sett kvar av troendedopet då?
Sigvard Svärd
