Slutreplik. Per-Arne Imsen läser, precis som Holger Nilsson (Dagen 12 juni), min debattartikel som en allmän attack mot tron på profetia och förutsägelser i Skriften.
Det är en märklig tolkning, då det jag kritiserar inte är detta utan ett specifikt bibelbruk som vill trycka in världsaktuella händelser i Skriftens apokalyptiska bildspråk. Det säger lite om vår självuppfattning när vi utgår från att det väsentliga i Skriftens profetior blickar fram mot just vår korta tid på jorden, att vi utgör den viktigaste generationen i världshistorien.
Hela kyrkohistorien har sett grupper som hävdat just detta, och deras gemensamma nämnare är att de alla har haft fel. Så mycket tid, så många bibelstudier, så mycket möda som lagts på att räkna ut allt möjligt som sedan bara visar sig vara vind och vatten, utan substans och utan kraft att hjälpa människor till Kristuslikhet.
Skriften är inte en pysselbok som låter oss klistra och klippa fram de bilder vi önskar. Den är ett budskap från himlen till alla människor i alla tider (inte bara vår), och dess syfte är att uppenbara Kristus för oss.
Profetians syfte är inte att ge detaljkunskap om framtiden för de invigda, utan att få oss som troende att se över våra liv. Sann kristen radikalitet handlar om att låta Skriftens budskap träffa och forma oss och det sätt vi relaterar till Gud, människor och vår samtid. Kristus för oss, vi för världen.
Att försöka analysera vredesskålarnas innehåll eller Antikrists identitet kan förvisso generera spännande underhållningslitteratur, men har i övrigt haft mycket lite värde för kyrkans uppbyggelse.
David Nyström, teolog och lektor i Nya testamentet
