Jag är verkligen ingen kvinnokampskvinna och hade inte alls tänkt bry mig om Jerker Sjölanders debattinlägg (Dagen 31 augusti), men Anden lämnar mig ingen ro. Därför ska jag beskriva mitt perspektiv i denna fråga och ber att det ska få förlösa frimodighet och en starkare identitet i Kristus för Sveriges kristna kvinnor.
Först: Ja, kvinnor och män är olika, har olika förutsättningar och funktioner.
Sedan: I sitt debattinlägg skriver Jerker Sjölander följande i samband med att han konstaterar att kvinnan har en menscykel: ”Dessa hormonsvängningar påverkar de flesta kvinnor och kan få följder för deras sätt att agera”.
Han skriver att barnafödandet är ett "hinder för andra krävande fysiska aktiviteter" och att "männen inte har sådana förmågor eller begränsningar". Sen använder han detta som en förklaringsmodell för att Gud inte skulle vilja ha kvinnor i ledande positioner i sin församling. Jag förstår av Jerker Sjölanders resonemang att han inte ser aposteln Junia som en kvinna.
Och som avslutning för han fram tesen att Gud har förskonat kvinnor från dessa ytterst krävande uppgifter. De uppgifter som ålagts männen (enligt debattartikeln) kräver självförnekelse, orubblig tro, tillit till Herren, samt mycket ödmjukhet: ”För att klara detta krävs också ett stabilt psyke, som tål de påfrestningar, som det innebär att dela Kristi smälek”, skriver han.
Debattinlägget andas värderingen att på grund av kvinnans hormoner och barnafödande är hon verken fysiskt eller psykiskt kapabel att axla ett ledaransvar i Guds rike. Men så vitt jag vet består män också av en rad hormoner, män tänker på sex dubbelt så mycket som kvinnor och tänker dessutom oftare på sömn och mat. Detta kan även påverka mäns sätt att agera ibland.
Så vitt jag vet ger Bibeln exempel på kvinnor med både självförnekelse, orubblig tro, tillit till Herren, samt mycket ödmjukhet – Rut och Ester, till exempel. Dessutom kan jag helt tvärtom till vad Jerker Sjölander skriver se att dessa egenskaper vuxit i mitt liv genom barnafödande – speciellt när man gått flera mil över smärttröskeln och tappat hoppet, och ändå fått kraft att föda fram ett nytt liv.
Och så vitt jag vet är jag både fysiskt och psykiskt stark, Paulus skriver om att löpa uthålligt och är det något som kvinnor generellt är skapade till rent fysiskt så är det uthållighetsträning.
Jag är inte pastor trots att jag är kvinna utan på grund av att jag är kvinna, eftersom Gud har skapat mig precis som jag är med de gåvor och den kallelse han lagt ner i mig.
Jesus myndigförklarar kvinnan som ingen annan, han talar med kvinnor som människor, inte utefter deras kön. Däremot var samhället på en helt annan plats än Jesus i den frågan, exempelvis står det att lärjungarna ”blev förvånade att han talade med en kvinna”.
Därför tolkar jag texterna om strukturerna i församlingen som Guds sätt att få funktionella församlingar för sin tid. Kvinnor som (oftast) inte var läs- och skrivkunniga, vars vittnesmål inte ansågs giltigt, hur skulle de kunna vara förankrade i Guds ord? Hur skulle de kunna leda en församling med auktoritet?
Men i dag är det annorlunda! Gud utrustar, kallar, smörjer och fyller flickor, kvinnor och tanter med sin Ande. Guds ord talar till så många kvinnor vars hjärtan börjar brinna för att få berätta evangelium.
Guds rike behöver inte människor som skriver kvinnor på näsan att de inte är fysiskt och psykiskt tillräckliga. Vi behöver se människor och bekräfta de gåvor vi ser och säga: Gör det Gud kallar dig in i, våga gå trots att så många kanske inte har gått före. Se inte dina erfarenheter (till exempel barnafödande) som ett betungande ok, se det som tillgång som Gud vill använda. Lyd inte människors tyckande om dig – lyd Gud! Spring uthålligt i loppet – ge allt!
Stående tillsammans som män och kvinnor, med våra olikheter, blir vi en avbild av Kristus.
Frida Nyberg, pastor i Pingstkyrkan Boden, instruktör och koreograf Strand fysiocenter, leg lärare, hälsoinspiratör Sport for life
Läs mer: Skapade till man och kvinna
