Christian Braw återupprepar där den felaktiga uppgiften om att Katolska kyrkan inte erkänner biskops- och prästämbetet i de kyrkor som inte står i gemenskap med kyrkan i Rom och dess biskop. Katolska kyrkan skulle också, enligt Braw, lära att inga andra kristna sammanslutningar än Katolska kyrkan skulle tillerkännas namnet "kyrka".
Ordagrant skriver Braw: "Den romersk-katolska katekesen hävdar klart och tydligt att det endast finns en enda Kristi kyrka, och det är den där påven styr genom jurisdiktionsprimatet. Alla andra kyrkor är enligt denna syn endast föreningar, på samma plan som exempelvis Föreningen Norden. Den nattvard och den förlåtelse de utdelar är inga sakrament, deras präster och pastorer har inget uppdrag från Jesus."
Detta är dock helt fel. De ortodoxa kyrkorna nämns i katekesens § 838. Där hänvisas till dokumentet Unitatis redintegratio, Andra Vatikankonciliets dekret om ekumeniken. Där uttrycks tydligt och klart att även ortodoxa (och orientaliska) kyrkor har biskopar och präster, i den mening Katolska kyrkan förstår dessa ord och dessa ämbeten. Dessa kristna gemenskaper kan också, enligt Katolska kyrkan, med rätta kallas kyrkor (se också senare klargöranden rörande detta, i dokumenten Dominus Iesus från år 2000 och Responsa ad quæstiones från 2007, båda från Troskongregationen).
Christian Braw har redan tidigare spridit denna felaktiga uppgift, och då fått den påpekad för sig (se Svensk Pastoraltidskrift nummer 22/2016 och, för genmäle av undertecknad samt Braws svar på detta, 25/2016). I sitt svar skrev Braw då (Svensk Pastoraltidskrift nummer 25/2014; sidan 754):
”Erik Åkerlunds tolkning av Vatikankonciliets dekret om ekumeniken är att man med ’kyrkor’ avser den östliga kristenhetens ortodoxa kyrkor, medan ’gemenskaper’ avser samfund framvuxna ur reformatoriska rörelser i Västerlandet. Detta framgår inte av dekretets text, men förmodligen har han rätt.”
(Låt oss här gå förbi det faktum att det faktiskt uttryckligen framgår av dekretets text. Det kan dock tilläggas att mycket gott sägs i dokumentet om det kristna livet i de samfund som utgått av reformationsrörelserna på 1500-talet.)
När han nu alltså återupprepar den felaktiga uppgiften, om att Katolska kyrkan skulle hävda att inga andra kristna gemenskaper kan kallas "kyrkor", finns bara två alternativ.
Antingen ljuger Braw medvetet om detta. Jag kan dock inte tänka mig att han medvetet skulle vidareföra falska påståenden.
Återstår då att han inte förstår den katolska ståndpunkten i denna fråga, och helt enkelt inte lyckas inkorporera detta faktum i sin världsbild. Världsbilden och uppfattningen om Katolska kyrkan "vaccinerar", så att säga, från att ta in vissa fakta om den.
Ett exempel på faktaresistens, helt enkelt.
Erik Åkerlund, lektor i filosofi, Newmaninstitutet (Uppsala)
Svar direkt från Christian Braw:
Anders Gerdmars problem med den romersk-katolska katekesen är inte hur den ser på ortodoxa kyrkor och biskopar utan hur den ser på hans eget samfund. På samma sätt ser den på större delen av Sveriges kristenhet.
Christian Braw
