Med jämna mellanrum blossar porrdebatten upp. Nästan direkt positioneras den i samma manus och med samma regi som tidigare mellan moralister och liberaler. Kyrkan har av rädsla för att positioneras som moralist lämnat walk over.
Det är synd eftersom vägen fram behöver röjas genom tro och konst. Här sammanfaller deras mission.
Det handlar väldigt lite om sex och väldigt mycket om makt.
Historiskt har kyrkan levt i nära symbios med den politiska och ekonomiska makten. Den har hon slagit vakt om bland annat genom sexualmoralism.
Den sexuella revolutionen på 1960- och 1970-talet innebar att kyrkan miste sin möjlighet att utöva förtryck genom sexualmoralism. Inte minst kvinnors sexualitet fick ett slags exodus.
Men i stället växte ett annat sexuellt förtryck fram – det kommersiella där vi förväntas konsumera varandra och där vi skall kalkylera värdet i oss själva och varandra, utifrån duglighet vilken njutning vi kan få. Porrindustrin är en frukt av detta. Reklamens tvingande kroppsideal som i mycket påminner om medeltida religiös asketism ett annat. Jag menar att kyrkan hittills har visat en slät och tafatt figur vad gäller detta.
Åter igen handlar det om maktordningar.
Läs mer: Vänta med sex till äktenskapet
Sexualitet är en viktig del av att vara människa. Det handlar om fortplantning, om identitet och närhet men också om politik.
Det måste finnas fler dimensioner än dikena moralism och kommersiell promiskuitet, som ytterst handlar om makt.
Att försöka gestalta och stå upp för en frisk, glad och befriande sexualitet vore en kristlig gärning. Men formen för en motbild kan aldrig vara dogmatik eller systematisk teologi. Det måste vara konstens uppgift.
Det ser vi inte minst i Höga Visan. Erotisk lyrik som i delar kan vara så gamla som 4 000 år.
Höga visan är en rebell i Bibeln och ställer sig helt utanför den patriarkala maktordning som genomsyrar resten av Bibeln. Formen är erotik, men ärendet är makt-, och normkritik. Könsgränserna är flytande och det är inte tal om att lusten har något annat värde eller ändamål än för sin egen skull. Uppgiften är inte släktens fortlevande eller att en kvinna skall ge sig själv som hustru.
Det handlar om vår djupaste längtan efter varandra även som kroppar, och det bortom skam, otillräcklighetskänslor eller rädsla för att bli avvisad – förtryckets verksamma substans.
Traditionen kring Höga Visan delas av kristendom, islam och judendom. Genom åren har den omtolkats i alla traditioner för att passa in i upprätthållande av rådande maktstrukturer. Men det har hela tiden funnits parallella spår. Det är en gemensam skatt och borde vara ett gott verktyg i aktuella debatter om hederskultur, ömsesidighet och förtryck genom porrindustrin – som så lite handlar om sex och så mycket om makt.
Läs mer: UR frågade sina anställda om tro och sexualitet
Jag har sedan ett drygt år varit i ett spännande konstnärligt samarbete med poeten Maria Küchen kring Höga Visan. Genom ord och bild parafraserar vi Höga Visan och söker hennes puls.
Genom erotiken som form vill vi lyfta strömmar av maktkritik som finns gemensamt i de abrahamitiska religionerna. Formen bestämdes vara eggande och normkritisk.
Med ett bottnat existentiellt och grundat konstnärligt arbete kring sexualitet öppnas nya vägar för den återkommande och igenkorkade porrdebatten och maktstrukturer kommer att falla.
I kyrkan och i världen.
Kent Wisti, bildkonstnär och präst i Svenska kyrkan
Läs mer: Att vara kyrka i ett epokskifte
