Det finns en grundläggande teori om demokrati som säger att när ett land väl uppnått en stabil demokrati tillsammans med högt välstånd så är demokratin ohotad. Ny forskning och nya siffror utmanar nu den bilden. Andelen unga européer som tycker demokrati är ett dåligt sätt att styra ett land ökar.
På samma sätt minskar tilltron till grundläggande demokratiska ideal som mänskliga rättigheter, och stödet för auktoritära system ökar. Detta sker samtidigt som skillnaderna mellan olika samhällsgrupper vad gäller inkomst, hälsa och utbildning ökar.
Vi lever i en ny tid nu, en tid där så mycket vi trodde redan var vunnet utmanas från flera håll. Alla samhällsaktörer vars uppdrag utgår ifrån alla människors lika värde och en grundläggande tro på demokratin, behöver gemensamt och kraftfullt möta dessa utmaningar. Det gäller församlingar och kyrkor såväl som studieförbund.
Den svenska demokratin föddes på många sätt ur folkrörelserna. De var rörelser som uppstod på 1800-talet ur breda folkliga behov med den gemensamma nämnaren att de samlade människor på frivillig basis. De var ett sätt att bryta maktmonopol, ekonomisk ojämlikhet och främja medlemmarnas frihet och rättigheter.
Väckelserörelsen utmanade statskyrkans och prästernas makt över församlingsmedlemmarna. Nykterhetsrörelsen tog sig an ett av landets största folkhälsoproblem. Kvinnorättsrörelsen drev på för allmän rösträtt.
I det sammanhanget var folkbildningsrörelsens roll att demokratisera kunskap och kultur genom att sprida en bildningstradition till grupper som tidigare inte haft tillgång till utbildning.
I dag tar vi många av folkrörelsernas landvinningar för givet. Ingen vill på fullaste allvar frånta kvinnor rätten att rösta. 40-timmars arbetsvecka och kollektivavtal är norm. Sverige har en av världens högsta utbildningsnivåer, och statskyrkan är historia.
Kanske är det känslan av att "allt redan är klart" som ligger bakom att intresset för politik bland främst unga minskar snabbt? Eller att politiken verkar förlorat sin visionära kraft och möjligheten att skapa förändring. Enligt siffror från European Values Study har andelen européer under 35 år som är ganska eller mycket intresserade av politik sjunkit från 48 procent till 38 procent de senaste två decennierna. Medlemskap i de svenska politiska partierna har minskat med drygt hälften under samma tid.
I dag lever vi alltså i en tid med ökat ointresse för politik, samtidigt som tillgången till utbildning, hälsa, arbete och goda arbetsvillkor fördelas alltmer ojämlikt. En utveckling som blir grogrund för populism, lågt valdeltagande och enkla lösningar.
Den senaste Pisa-mätningen visar att uppväxtförhållanden påverkar skolresultaten mer och mer, och skillnaden mellan olika grupper växer snabbare i Sverige än i de flesta OECD-länder. Inte bara skolresultaten visar upp ett liknande mönster. Folkhälsomyndighetens rapport för 2016 visar att skillnaderna i hälsa mellan inkomstgrupper och grupper med olika utbildningsnivå ökar på nästan samtliga områden. Personer utan gymnasieutbildning löper exempelvis mer än dubbelt så hög risk att dö en för tidig död än de som har eftergymnasial utbildning.
Vårt demokratiska system bygger på att vi alla har en tilltro till att gemensamma utmaningar kan lösas genom samhället. Men den tilliten är samtidigt med de ökande klyftorna på väg att försvinna. Vad som orsakar vad har forskningen ännu inget entydigt svar på, men tydligt är att problematiken växer och att det finns koppling mellan dessa anti-demokratiska stämningar, ojämlikhet och framgången för politiker som Donald Trump och populistpartier i Europa som Front National i Frankrike, Syriza i Grekland och Femstjärnerörelsen i Italien.
Vi står i en tid som utmanar oss folkrörelser att lyfta fram våra ursprungsideal. Vår roll i samhällsutvecklingen är viktigare än på mycket länge. Förutom en aktiv politik för jämlikhet finns ett skriande behov av aktörer som kan möta de som halkat efter i utbildningsnivå och hälsa, eller de som inte kan ta del av den digitaliserade samhällsförändringen. De som förlorar makt över sina liv och möjligheter att påverka samhället.
Inom studieförbunden ser vi att behoven blir allt större. Vi kan erbjuda studiecirklar inom it, språk, samhällsinformation och andra integrationsfrämjande insatser. Vi kan och ska vara en aktör som kan möta desillusionerade ungdomar i förorten och på landsbygden och erbjuda mötesplatser, kultur och skapande där individens vilja att lära, växa och påverka står i centrum.
Folkbildningsrörelsens ursprungliga idé är radikal och utgår ifrån en vision om ett samhälle som når alla medborgare med utbildning och kunskap likvärdigt. Betydelsen av det uppdraget ökar när klyftorna i samhället ökar. Det sjunkande förtroendet för demokratin är inte oåterkallelig. Men den kräver att vi agerar.
Som studieförbund antar vi utmaningen att fortsätta driva den radikala folkbildningsidén – i förorter, bland nyanlända, i städer och i glesbygden. Så kan vi i dag, precis som tidigare i historien, få vara en del av den medborgerliga rörelse som bestämmer sig för att det gemensamma goda är värt att kämpa för. Så kan vi tillsammans med medlemsorganisationer och samverkanspartners skapa morgondagens demokratiska samhälle.
Sofia Walan, regionchef studieförbundet Bilda öst
