Paulus uppmanar oss att hålla oss vakna och jag antar att det är ett utslag av vaksamhet som gör att Henrik Nordin i Dagen den 1 februari vill varna oss för det som kallas mindfulness eller som det brukar kallas på svenska, medveten närvaro.
Ett annat förhållningssätt skulle kunna vara det som Paulus uttrycker när han skriver: ”Pröva allt. Ta vara på det som är bra”, 1 Tess 5:21.
Det är möjligt att medveten närvaro först har praktiserats i andra religiösa eller kulturella sammanhang, men metoden liknar till stor del andra tekniker som vi sedan tidigare har lärt oss att förstå och uppskatta. Jag tänker på vila, avslappning, meditation och retreater. Metoder som har det gemensamt att de kan påverka vår stressnivå positivt genom att aktivera det parasympatiska nervsystemet. På detta sätt verkar teknikerna i samklang med hur Gud har skapat oss.
Jag tror att det är en obefogad rädsla att en metod eller teknik i sig skulle vara besmittad eller bärare av något osunt, utan att detta måste avgöras utifrån på vilket sätt och i vilka sammanhang som den används. Meditation kan ju exempelvis användas både i kristna och i andra religiösa sammanhang.
Det som medveten närvaro kan tillföra som metod är en fokusering på nuet. Att våga stanna av och göra sig medveten om den nära verkligheten just för tillfället, i stället för att fundera på eller oroa sig för vad som tidigare har hänt eller vad som kan komma att ske i framtiden. Negativa eller oroande tankar noteras och accepteras utan värdering, just som tankar och inte som sanningar.
Medveten närvaro behöver inte ses som något som konkurrerar eller ersätter andra viktiga element för den kristne, som bön, bibelmeditation eller att bara vara inför Gud.
Jag tycker att vi bör vara försiktiga innan vi dömer ut en metod som används vid behandling och uppskattas i olika sammanhang. Detta så mycket mer som stress och utmattningssymtom har ökat på ett markant sätt i vårt samhälle.
Jan Sundström, EFS-medlem och verksam inom psykiatrisk verksamhet i över 30 år
