"Kristdemokraterna satsar redan på äldre" skriver Andreas Carlson i sitt svar till mig den 23 februari. Det är ju fint att Anders känner sig nöjd med de insatser som görs inom partiet för den äldre väljarkåren. Jag får tacka för svar, även om min viktigaste syn på partiets ansträngningar att hejda pensionärsflykten, inte berördes i Andreas utläggning.
Jag delar helt Lars Adaktussons åsikt som delades i tidningen Dagen den 1 mars. Där får Adaktusson frågan vad han tror är orsaken till att KD har så låga opinionssiffror sedan förra valet. Adaktusson beskriver att resultaten med de låga opinionssiffrorna hänger samman med:
”... att partiet inte anses tillräckligt relevant för väljarna ... Det som är viktigt är att vi måste bli tydligare att knyta våra politiska förslag till ideologi och människosyn. Vi är i en situation i svensk politik där ideologierna har hamnat på undantag. Vi diskuterar ... väldigt lite om människovärdesfrågor, det som är kristdemokrati. Där måste vi bli självkritiska och se hur vi kan bli bättre på att lyfta fram det fantastiska som partiet har, dess ideologi ...”, säger Lars Adaktusson och påpekar att styrkan i att KD är en unik folkrörelse är underskattad.
Den tydliga målsättningen som KD stått upp för från början blev något av ett signum för partiets ideologi. Respekten för människolivet måste upprätthållas. Om ett samhälle förlorar respekten för det spirande livet, förloras också respekten för det tynande livet.
Är KD det parti som i Sverige arbetar för att ta hand om, och stötta, de kvinnor som utan egna resurser önskar behålla sitt ofödda barn? Är KD berett att stå upp för varje individs okränkbarhet som är grundvalen?
Hur manifesterar det sig i dag hos de väljare, som sett KD som sitt självklara alternativ? Hur känner man igen sig när partiet marscherar med den målgrupp i samhället som reducerat människans okränkbara värde i början av livet, och som nu börjar ge röst för att även kunna avsluta livet?
Vågar KD bli det parti som tar strid mot utilitarismens (nyttofilosofin) konsekvenser för livets skyddsvärde i dess början och dess slut? Denna filosofi är ett särskilt farligt hot som genom sina förnuftsmässiga skäl ger en gradvis förändrad syn på människans okränkbarhet. Människan reduceras till nyttig, duglig eller onyttig och därmed oduglig person som kan ratas om den inte gagnar till någon nytta.
Vissa egenskaper hos den ofödda människan har sedan länge varit skäl nog till att förvägras sitt eget spirande liv. Hon skulle inte vara till någon nytta i samhället, alltså bör hon inte födas och bli en belastning, ekonomiskt och personligt.
Var hamnar vi i förlängningen om inte någon vågar ta upp striden med denna samhällssyn? Det finns inte mycket hopp om att de politiska partierna kommer att ta till sig frågan om människovärdets okränkbarhet och bygga sin politik kring den.
Därför ställer jag frågan:
Kommer KD att stå upp för principerna i sitt eget principprogram? I så fall kommer säkert en hel del av de forna väljarna, som tidigare trott på kristdemokratisk ideologi, att komma tillbaka till partiet på valdagen.
Kerstin Fjärrfors,
Örebro
