Frågan om att förhindra tiggeri kommer att bli stor i det kommande riksdagsvalet. Det är också en viktig fråga internt i de olika partierna, inklusive vårt eget.
Som troende socialdemokrater av olika religioner oroar vi oss för samhällsdebatten i den här frågan. Den tycks nämligen allt mer fokusera på att minska fattiga människors rättigheter snarare än att minska själva fattigdomen. Vi som är aktiva i församlingar, kyrkor såväl som moskéer, har ofta en annan och mer medmänsklig uppfattning i den här frågan än många politiker. Det är också ofta vi som får skapa skyddsnät för dessa människor när samhället sviker. Därför är det viktigt att vi stöttar varandra, och påverkar där vi kan.
De allra flesta av oss vill slippa se människor tigga. Men hur kan vi bäst agera för att slippa? Skärpta ordningsregler och förbud är en enkel åtgärd, men som riskerar att ytterligare stigmatisera en redan utsatt grupp.
Det som behövs är verklig förändring genom förslag som minskar människors utsatthet och fattigdom. Eller annorlunda uttryckt: problemet är fattigdom, inte de fattiga. Problemet för människorna kommer att finnas kvar, även om vi slipper se dem när vi går till mataffären.
Det är dags att vi som vill se mer hjärta i politiken höjer våra röster i frågan, till våra makthavare – politiker såväl som väljare!
Politiska problem måste nämligen lösas med politiska förslag där man ser orsakerna till problemet – inte symtomen. Förslag som rätt till natthärbärge eller SFI för att kunna etablera sig i Sverige, förslag kring europeisk samverkan eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
För tiggarnas situation beror ju inte på att det finns för få ordningslagar, och kan därför inte lösas så. Det kan vi tydligt se i exempelvis Danmark som har valt just tiggeriförbud som väg. Trots hot om fängelse i upp till sex månader har antalet tiggare i Danmark inte minskat.
Utsattheten för dessa människor har alltså blivit värre, då de stigmatiserats och utsätts för mer våld, men utan att Danmark uppnått den önskade effekten att slippa se.
Något som förenar extremhögern i Europa är förakt mot svaghet. Och just detta är också något som radikalt skiljer sig från den värdegrund som vi kristna och muslimer, såväl som andra troende, står för. SD lägger exempelvis ut miljonbelopp av de skattepengar de får i statligt partistöd på att ”annonsera” mot tiggeri i utländska tidningar och i tunnelbanan.
Låt oss inte gå på den retorik som presenteras där. Låt oss inte avhumanisera dessa människor än mer. Vi som vill sätta mänsklig värdighet i främsta rummet måste stå upp för människors rätt att inte vara fattiga, människors rätt till ett värdigt liv bör vara i fokus när vi talar om frågan.
Svensk politik har historiskt varit framgångsrik för att åstadkomma reformer som löst enorma problem med klyftor och fattigdom. Och denna typ av socialpolitiska reformer behövs akut nu, i hela Europa. Vi kommer att driva frågan att inte öka restriktionerna mot fattiga människor, och i stället bemöta problematiken med socialpolitik, på Socialdemokraternas kongress nu i april. Men vi kan inte vinna den här frågan långsiktigt själva. Vi behöver vara fler.
Vi behöver stöd från er som arbetar med frågan, som har kontakter att påverka i politik och partier, från er som möter fördomar i er vardag, och vi behöver vara fler att ta fram nya kreativa förslag. Oavsett religion eller politiska uppfattningar i övrigt behöver vi stötta varandra. Tillsammans kan vi driva opinionen framåt och skapa insikt och hopp om att det finns lösningar för ett bra samhälle för alla.
Anna Ardin, förbundsstyrelseledamot, socialdemokrater för tro och solidaritet
Börje Bergfeldt, ordförande, Hjärta – troende socialdemokrater i Stockholm
Aya Mohammed, styrelseledamot, Hjärta – troende socialdemokrater i Stockholm
