I sin artikel, "Något skaver i sången Du vet väl om att du är värdefull", uttrycker Olof Edsinger lovord för Ingemar Olsson som sångförfattare, men också ifrågasättande om sången verkligen har ett evangeliskt budskap. Jag håller med Edsinger att "du duger som du är budskapet" inte alls är evangelium. Nej, det är endast Kristus och hans försoning som duger. Dock finns det en del i Edsingers artikel som får mig att undra om kanske något skaver i hans teologi.
Ett evangelium, som inte innehåller budskapet att vi är värdefulla och villkorslöst älskade av Gud, är inte evangelium. Jesus beskriver den eviga kärleksrelationen mellan Fader, Son och helig Ande i Faderns sköte innan jordens grund var lagd. Kyrkofäderna kallade detta perichoresis, den gudomliga kärleksdansen. I denna dans hör vi orden; låt oss skapa människan i vår avbild. Vi är alltså skapade av Gud, som är kärleken, i hans avbild, ämnade att leva i agapekärleken och att bli kanaler för den.
Edsinger skriver att Guds agerande i frälsningsplanen måste tas emot i tro annars har det ingen verkan. Är det inte snarare så att vad Gud gjorde genom Jesus Kristus för världen är ett faktum med enorm verkan. Kärlekens och försoningens ord, att Gud i Kristus har utplånat våra och världens synder, skapar tro. Budskapet är alltså effektivt i sig självt. Om vi talar om tro och omvändelse utan att åhöraren först på djupet har förstått Guds kärlek i Kristus, gör vi lätt frälsningen till ett människoverk. Att predika, "du måste tro och du måste omvända dig" innan försoningens ord har sjunkit in i hjärtat är både obibliskt och opedagogiskt. I värsta fall kan det resultera i att man försöker prestera tro och omvändelse för att bli accepterad av Gud.
Grekiska ordet för omvändelse, metanoia, betyder att "tänka annorlunda efter", alltså sinnesändring efter man hört ny information. Omvändelse blir endast aktuellt efter att information om den fullbordade försoningen har presenterats. Mönstret är konsekvent i Apostlagärningarna; Först kom försoningens budskap och sedan frågade åhörarna vad de skulle göra i gensvar på det de hade hört. Då kom inbjudan att ändra sinne och tro på de goda nyheterna.
Edsinger skriver att Jesus dog och uppstod för våra synder, men det är ett dåligt evangelium. Jesus dog för våra synder, helt riktigt, men han uppstod för vår rättfärdiggörelse. Vi är försonade med Gud genom hans Sons död, och vi blir frälsta genom Jesu liv (Rom 5:10). Det skaver om vi lägger för stor tyngd på straff, synd och död, medan uppståndelsen, pånyttfödelsen och det nya livet kommer i skymundan. Snart är det påsk, och ofta talar vi väldigt mycket om korset, medan uppståndelsen snarare blir en eftertanke. Ett fullödigt evangelium lägger minst lika mycket vikt på uppståndelsen och det nya livet, som på korset och döden. Frälsning är ett möte med en levande uppstånden Frälsare.
Det finns en juridisk syn på Gud där Gud ses som den store domaren, snarare än den store läkaren. Edsinger skriver; Gud går in och tar straffet för din och min synd, så att det straffet inte ska falla på oss. Ordet "straff" appellerar till den juridiska gudssynen. I Jesu första konfrontation med fariséerna mötte han denna juridiska tankegång, då fariséerna ifrågasatte varför Jesus åt med syndare och publikaner. Jesus svar var att det inte är de friska som behöver läkare, utan de sjuka, att han inte kommit för att kalla de rättfärdiga, utan de som var syndare, Markus 2:17. Jesus omformar här syndbegreppet genom att identifiera synd som något som behöver bli helat, i stället för att bestraffas. Jesus följer sedan detta konsekvent och presenterar Gud som den store läkaren, i stället för den straffande domaren. Naturligtvis har synd enorma straffande konsekvenser i sig, och överträdarens väg är svår. I evangelierna ser vi dock inget intresse ifrån Jesu sida att straffa synd. Nej, Jesu blod utgjutes som helande och rening för våra synder. Fariseisk religion var intresserad av straff, Jesus fokus var att hela och upprätta.
Orden i Ingemar Olssons sång, "Det finns alltför många som vill tala om att du bör vara si och så. Gud Fader själv han accepterar dig ändå och det kan du lita på", är en nödvändig del i evangelium. Sedan måste vi naturligtvis förmedla att Gud har bevisat att han accepterar oss genom Jesu död och uppståndelse. Låt åhöraren ta emot och njuta av Guds villkorslösa kärlek och försoning, för det är detta, och endast detta, som leder till sann tro och biblisk omvändelse.
Peter Ljunggren
