Syrianer (araméer) är ursprungsbefolkning i Turkiet och har levt i regionen i över 3 000 år. Men sedan turkarna kom till Turkiet på 900-talet har den syrianska folkgruppen och andra kristna marginaliserats. Just nu bevittnar vi ännu en konfiskering av kloster, kyrkor och gravplatser.
Genom historien har flera folkmord begåtts mot kristna folkgrupper i syfte att utplåna dem från deras områden. För drygt hundra år sedan, år 1915, massakrerades över 1,5 miljoner kristna invånare: syrianer, armenier, assyrier, och pontiska greker under det Ottomanska rikets sönderfall. De dödades på grund av sin etniska tillhörighet och främst på grund av sin kristna tro. De fick ultimatum: konvertera till islam eller dö. Målet var att åstadkomma en turkisk etnisk nation med islam som enda religion. Folkmordet erkändes av Sveriges riksdag år 2010 och många andra nationella parlament har sedan erkänt folkmordet 1915 – kallat Seyfo.
Hundra år senare, år 2014–2015, sker ett nytt folkmord på ättlingarna till de som mör-dades under folkmordet 1915, denna gång i Irak och Syrien. De ställs inför samma ultimatum av terrorgruppen Islamiska staten som vill grunda ett islamistiskt samhälle, Kalifat.
Diskriminering och förföljelse hör till vardagen för kristna folkgrupper i mellanöstern. Syrianer har sedan 60-talet flytt undan etnisk och religiös diskriminering i Turkiet och i dag bor över en halv miljoner syrianer i Europa, varav mer än 100 000 i Sverige. Omkring 20 000 bor kvar i Turkiet men med begränsade friheter.
Under åren har syrianers egendomar konfiskerats av staten och kurdiska klaner. Många syrianer processar nu juridiskt för att bli erkända som rättmätiga ägare till sina hus och marker, men utan framgång. De blir motarbetade av byråkrati och orättvisa. De blir hotade och misshandlade av kurdiska klaner.
Nu senast har ett 30-tal kyrkor, kloster och kyrkogårdar konfiskerats av turkiska staten i Mardin och Midyat i sydöstra Turkiet. Statens förklaring är att Mardin fått status som ”stor stad”. Detta innebär att rätten till ett flertal syrianska helgedomar som tidigare varit registrerade på ”byherren” nu i stället klassas som statlig egendom enligt de turkiska reglerna.
I och med konfiskeringen har syrianerna förlorat nyttjanderätten till sina religiösa och kulturella byggnader och begravningsplatser. Risken är stor att man måste be om tillåtelse för att fira gudstjänst, ha begravning och andra religiösa ceremonier och att staten vägrar dem nyttjanderätten till sin egendom. Framtiden för dessa kulturhistoriska byggnader och för den syrianska folkgruppen är osäker. Kyrkorna kan omvandlas till moskéer eller säljas vidare som privat egendom.
Konfiskeringen är sista stöten för att jaga bort de få syrianer som är kvar i landet och beröva dem på deras egendom och historia. Turkiet verkar inte ha övergett Ottomanska rikets mål och ambition om en nation med ett språk, religion och folkgrupp. Turkiet är Natoland, medlem av europeiska rådet och kandidat till EU och bör respektera mänskliga fri- och rättigheter. En stat blir inte demokratisk bara för att styret är folkvalt, de måste också säkra att yttrandefrihet, åsiktsfrihet och religionsfrihet med mera respekteras.
Syrianer och andra kristna folkgrupper räknas som en minoritet i Turkiet enligt Lausanne-fördraget 1923, vilket innebär att Turkiet har skyldighet att respektera deras religion och kultur med mera. Det är därför orimligt att de syrianer som bor i Turkiet blir tvungna att be om tillåtelse för att nyttja sin egen egendom, berövas sitt kulturarv och hindras att praktiskt utöva sin religion.
Jag kommer själv, tillsammans med representanter för de två syrisk-ortodoxa kyrkor som finns i Sverige, att besöka den turkiska ambassadören för att påverka det som sker. Europeiska unionen bör agera för att rädda dessa helgedomar och stödja syrianernas och andra kristna folkgruppers framtid i sitt eget hemland. Turkiska staten bör omedelbart återlämna de konfiskerade egendomarna till deras rätt-mätiga ägare, vilket lämpligen bör vara de syrianska statligt accepterade stiftelserna i Mardin och Midyat.
Även Sveriges regering bör agera. Jag har därför ställt en skriftlig fråga till utrikesminister Margot Wallström i riks-dagen där jag frågar på vilket sätt hon kommer att verka för att konfiskerade kyrkor, kloster, gravplatser och annan syriansk egendom återlämnas till sina rättmätiga ägare.
Robert Halef, riksdagsledamot KD
